Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del den då rådande meningen, att den till Europa öfverkommit ifrån
Westindien, men nekar att den i det sednare landet var
ursprunglig, utan i stället dit blifvit införd ifrån Afrika med uegerslafvarne
och icke vore annat än en afart af den utslagssjukdom, som ibland
negrerna långt före Amerikas upptäckande varit gängse, nämligen
Jnws Ehuru ohistoriskt detta antagande äfven är, emedan
veneriska sjukdomen var i Europa utbredd, långt innan negerslafhandeln
på Amerika tog sin början, erkändes dock derigenom slägtskapen
emellan veneriska sjukdomen och jaws. Detta erkännande äter hade,
om det blifvit fullföljdt med pathologisk conseqveus och utgått ur
en bestämdare aning om det degenerativa momentets betydelse, bort
leda till iusigten uti den veneriska sjukdomens slägtskap med de
leprösa sjukdomarna i allmänhet Men till en sådan insigt finnes
alldeles icke något spår.
Det synes mig således vara afgjordt, att Sydenhams åsigt af
sjukdomsprocessen icke innehöll och således ännu mindre hufvudsakligen
bestämdes af degenerationens begrepp, och att man, då man åt honom
tillerkänner anförareplatsen för den pathologiska forskning, som gör
utvecklingen af detta begrepp till hufvudsak, uppfattar hans verkliga
betydelse inom medicinens culturhistoria både ytligt och skeft Men
detta oaktadt måste jag, såsom jag äfven ofvanföre yttrat,
erkänna att, vid läsningen af Sydenhams skrifter, man på flera
ställen finner uttryck af en djupare aning om det degenerativa i
sjukdomsprocessen och dess tendens, men dessa uttryck äro så dunkla
att de vid en närmare och noggrannare betraktelse nästan försvinna.
Så t ex. afser den ofvanföre s. 42 anförda bestämningen af det
väsendtliga i morbus specificus onekligen degenerationens begrepp,
men vid noggrannare undersökning visar det sig, att det icke är
den ursprungliga utan blott den secundära degenerationens
föreställning, som deruti innehålles. När man mot hvarandra
sammanställer den ensidiga och nästan uteslutande bestämningen af dyskrasien
såsom det väsendttigen protopathiska. hvilken hufvudsakligen
utmärkte den gamla grekiska bumoralpathologien, och det ännu
ensidigare bemödandet att sammanfatta hela sjukdomsprocessen under
degenerationens eller paras it lif vet s begrepp, som utmärker den
forskning, hvilken nu af ett större antal vetenskapsmän i Tyskland
drifves. och som mer än någon annan af de rigtningar, i hvilka
medicinens vetenskapliga studium för det närvaraude lefver, har
anspråk på benämniugen af pathologisk, år det således, enligt min
tanke, alldeles orått att anse Sydenham, såsom den sednare rigtnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
