Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta påstående, ehuru det onekligen saknar både klarhet och
fullståndigbet, innehåller dock en djup blick i krampens och
dyskra-8iens väsendtliga betydelse och i deras ursprungliga identitet Detta
synes ännu tydligare, genom den motsats, hvilken Sydenham
antager ligga till grund för ataxieu. Denna består nämligen deruti,
att de den organiska materien beherrskande högre krafterna, eller
spiritus ar.imales, blifva, i det hela af kroppen, motverkade eller
undertryckta, och i följd deraf sammanhopa sig i något enskildt
organ, der de framträda med sjukligt öfverdrifven verksamhet
Denna topiska concentratio spirituum, hvaraf topisk smärta, convulsiva
lidanden och stegringen af sjukligt förändrade afsöndringar
omedelbart bero, förutsätter således en förminskning eller ock fullkomlig
suppression af de ifrågavarande högre krafternas (spirituum
aniraa-lium) verksamhet inom hela systemet Till ataxiens begrepp höra
således tvenne momenter. Å ena sidan en förminskning eller
suppression af nervandarnes kraft inom hela systemet och, å den andra,
deras topiska framträdande med häftighet och öfverdrift Det
sed-nare momentet är således en reaction. Om man öfversätter dessa
Sydenhams påståenden på ett mer bestämdt och tydligt pathologiskt
språk, följer deraf, såsom det synes mig, obestridligt att Sydenham
äntog krampens och convulsionens ömsesidiga inre motsats*). Detta
sive adpetitus prostrationen»; in juvenculis chlorosin sivo febreno al b am
(quam quideru speciera esse adfectionis hystcricæ nullus dubito) al i a m
-que malorum Lernam, in qua iinmerguntur misellæ, quotquot hoo morbo
diu elanguerunt: quæ omnia a succis putrescentibus in sanguine congestis
atque exinde in organa varia depluentibus, succrescunt. Hujus farinæ
est hydrops testiura in foominis, quæ jam diutius udfectu hysterico
la-boraverint, natus a succis depravatis e sanguinis massa in organa
rejec-tis: unde perversis eorumdem facultatibus. primo steriles fiunt mulieres,
et destruitur prorsus oeconomia partium, indeque serum et sanies gig*
nuntur, quæ non tantum nodulos ovaque testium interficiunt, sed etiam
in tunicaruin interstitia se insinuanti* testes in raolem ingintem elevant,
quod in earuiu diss^ctionibus cernitur quæ hoc morbo pereunt. —
Dia-thesis interim hysterica horurn. aliorumque humorum similium caussa est
primaria, quamlibet ejusdem cum illa prosapiæ non fuerint. L. C. p. 401.
*) Cujus quidem ava^ac origo et caussa antecedens est debilior
dictorum Spirituum crasis. sive nativa ea fuerit sive etiam adventitia,
unde quavis TTQoyatffi dissipatu faciles sunt, et eorumdem systema
nullo fere negotio dirimitur. — — — —
(Ipsa ataxia autcm in eo consistit), quod facto impetu in hane il*
lamve partern plusquam pro rato densi nimiique spiritus feruntur,
spus-mos uti etdo’orem exeitantes, ubi in partes sensu exquisito præditas ir:
ruunt, atque organorum, tum ejus, in quod se ingerunt, tum istius, a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
