Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen att äfveo i det Hippocratiska tidohvarfvet feberprocessen hade
mindre både intensitet och troligen ätven extensitet än i Sydenhams.
Men för att fatta hela vigten af det stora factum, hvarpå dessa
Sydenhams iakttagelser häutyda, böra vi utsträcka jemförelsen vidare,
ty inför betraktelsen af det hela sammandraga sig de Hippocratiska
och Sydenhamiska tidehvarfven till blott tidpunkter, hvilkas inbördes
jemförelse icke kan leda till något verkligt historiskt resultat med
annat vilkor, än att man ifrån dem försöker att Öfver9kåda det hela
af de hvarandra motsatta tidehvarf, till hvilka hvardera af dem
hörde. När man nämligen med både Hippocrates och Sydenham i
afseende på febrarnas beskrifning jemför det äldre tidehvarfvets
sed-naste skriftställare, Alexander Trallianus och Paulus Ægineta *),
finner man att feberprocessen ännu i det femte seklet och böljan
af det sjette icke uppnått den högre intensitetsgrad och det
utbredda välde som motsvara Sydenhams beskrifningar. Att
feberprocessen ifrån och med den sednare hälften af det 6:te seklet ända till
och med det 18:de haft eu högre intensitetsgrad och ett utbreddare
välde ej blott än den hade i forntiden, åtminstone så vidt som den
blef föremål för Grekernas iakttagelser utan äfven än den har i
närvarande tid, är ett taetum, hvars verklighet jag vågar yrka, ehuru
dess utförligare framställning måste uppskjutas till ett annat tillfälle.
Vid den sammanfattande betraktelsen **) af den
sjukdomsconsti-tution, Sydenham ifrån och med 1661 till och med 1675 iakttagit,
säger han, att den blott under de fyra företa åren af denna period
hade den relativt mildare character, som motsvarar de
Hippocratiska beskrifningarne, men om de följande åren yttrar han de märk-
*) Ehuru beggo dessa författare, då den förre lefde i det 6:te och den
sednare i det7:de seklet, skulle kunna räknas till medeltidens period, är
det dock tydligt, att deras nosographi, i synnerhet hvad febrarna
beträffar, är bestämd af den grekiska medicinens traditionella begrepp och att
de således vid beskrifningen af sjukdomsprocessens faetum vände sin
blick mer emot den tid, som förflutit än emot den, hvari de sjelfve
lefde. Att åter först hafva uppfattat det nya och egenartade uti den
fruktansvärda form af sjukdomsprocessen, som uti det 6:te seklet genom
Justinianska pestgrassationen framträdde i historien ocb hvars välde
sedermera, ända intill sednaste tider, djupt genomgripit både de
vestasiati-ska och de Europeiska folkslagen, är nu en förtjensi. som tillhör de
arabiska läkarne, isynnerhet ifrån Ahron till och med llhazes. Denna
för-tjenst har i allmänhet icke blivit erkänd, och detta är ej blott en
orättvisa, utan har äfven i hög.grad förvirrat den historiska nosographien.
**) Anacephalæosis p. 250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
