Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att, såsom ofvanföre *) blifvit anfördt, begge dessa store pathologer
uppfattade den inre strid, som utgör sjukdomens väsende, både
ofullständigt och skeft. De ansågo nämligen striden äga rum emellan
sjukdomen och lifvet sjelft, och uppfattade således allt det
deutero-pathiska inom den förras process, såsom omedelbart uttryck af det
sednare. Den ytterliga passivitet, hvilken Hippocrates ålade läkaren,
var med en sådan åsigt alldeles öfverensstämmande; men ehuru den
vid den lindrigare intensitetsgrad, den acuta sjukdomsprocessen på
hans tid ägde, måhända i många fall räckte till för ändamålet,
innehåller den dock, vid hvarje högre stegring af sjukdomens
häftighet och våda, en obehörig nedsättning af läkarekonstens practiska
betydelse och verkliga magt. Men den allvarligt activa verksamhet,
hvarmed Sydenham ingrep i sjukdomen ocb hvartill dennas,
åtminstone hvad den inflammatoriska sidan beträffar, dåvarande större
häftighet nästan tvingade honom, var deremot med den Hippocratiska,
äfven af honom adopterade, åsigten alldeles inconseqvent. När man
åter håller sig till den Galeniska läran om stridens betydelse och
ställning och således inser skiljaktigheten emellan det
deuteropathi-ska momentet och det critiska, samt i följd deraf äfven den
sjukliga betydelsen af det förra, uppkommer en djupare insigt äfven i
läkarekonstens betydelse och hon kan således förvärfva en activare
ställning till föremålet för sin handling, utan att derföre det
positiva uti tillfriskningen behöfver förnekas. Läkarens verksamhet får
nämligen då vända sig emot det hela af sjukdomsprocessen, så väl
det deuteropatiska som det protopathiska och hufvudsakligen emot
den ömsesidiga spänningen emellan begge; och hans åliggande blir
att efter förmåga nedstämma den sednare genom motverkan af så
väl den ena som den andra af de hvarandra till allt större
häftighet äggande negativa krafterna. Oaktadt åter läkaren genom denna
sin förändrade ställning och utvidgade verkningskrets kommer att.
djupare ingripa uti sjukdomsprocessen ocb i atseende på dennas
upp-bäfvande verkligen måste eftersträtva en positiv betydelse, är den
dock i afseende på sitt egentliga och högsta ändamål, nämligen den
återkommande helsan, blott negativ emedan den sednare är ett
omedelbart uttryck af lifvets sig inifrftn utvecklande välde.
Men denna den Hippocratiskt-Sydenhamianska therapiens
grundsats har, äfven utan att något afseende göres på sjukdomsprocessens
skiljaktiga momenter, en tillämpning, som år af stor practisk vigt
#) Sid. 95 och J 04
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
