Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och leda, utan äfven i många tall förkorta sjukdomen. Denna
läkarekonstens förökade magt beror ännu hufvudsakligen på dess inflytelse
på det deuteropathiska, men det tillkommer densamma dock äfven
en än högre, oaktadt ännu till största delen blott in potentia, och
denna beror på omedelbar inverkan på det protopathiska, ty i sam-*
ma mån en sådan förmåga uppkommer och mer och mer tillvexer,
får läkaren magt att icke blott mildm och förkorta sjukdomen, utan
äfven att rentaf upphäfva den. När vi nu med afseende på dessa
skiljaktiga rigtningar af läkarens handling betrakta therapien9
utvecklingshistoria, finna vi att den enkelt kan fördelas i tre perioder.
[ den första gällde hufvudsakligen rigtningén emot det critislca och
hade för ändamål att understödja och befordra eller till och med
framkalla de symptomer, genom hvilka criseu träder fram och
besegrar sjukdomen. Denna character tillhör förnämligast den
Hippo-cratiska therapien, ehuru äfven deruti ingick en och annan åtgärd
af mer positiv betydelse. Den andra perioden är åter utmärkt af
rigtningén emot det deuteropathiska och medicinens egentliga
syftemål under detta skifte var nedstämningeu af detta. Den tredje
perioden åter måste vara den, då behandlingen vänder sig
omedelbart emot det protopathiska och försöker dess upphäfvande och
der-igenom på den rakaste och kortaste vägen öfvervinna sjukdomen i
dess helhet Då, såsom redan är sagdt, Hippocrates är anförare för
den första periodens rigtning, är Sydenham det för den andras.
Deremot bestämmes therapiens högsta sträfvande i vår tid af den
rigtning som, vi våge hoppas det skall utmärka den tredje
perioden. Men ehuru således den Sydenhamianska medicinens
therapeu-tiska character hufvudsakligen beror på den öfvervägande rigtningén
emot det deuteropathiska, utgöres den dock icke uteslutande deraf.
Ty å ena sidan upptager han derjemte och ger fullständig
utveckling åt den Hippocratiska principen, ehuru han dermed införlifvar
sin egen kraftfullare behandling, och å den andra medgifver han
möjligheten af ännu djupare och i det protopathiska sjelft ingripande
åtgärder, ehuru han såsom sådan icke ännu anser sig kunna
erkänna någon annan än chinabarkens användande mot frossor. Det är
således tydligt att Sydenham äfven i therapeutiskt afseende utgör
en verkligt historisk character. Han utför icke allenast den idé,
som måste vara den öfvervägande för den period han sjelt tillhörde,
conseqvent och fullständigt, utan han låter äfven det gamla gälla
allt hvad det bör och kan, och djupt anande det nya, som är
förbehållet åt framtiden, talar han derom väl icke med klart begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>