Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läkemedel är ett sådant, hvilket omedelbart inverkar pä och
upp-häfver "species mor bi ^ eller "specificum ipsum mor bi." Men det
specifika i sjukdomsprocessen kan icke vara något annat än den sida
af det protopathiska, hvilken ej kan underordnas krampens eller
dyserasiens begrepp, således det ursprungligt degenerativa. Det är
ofvanföre sagdt, att ehuru degenerationens begrepp icke var hos
Sy-denham utveckladt eller med klarhet och bestämdhet framträder i
hans skrifter, och han således icke kan anses såsom antesignan för
den pathologi, som gör detta begrepp till hufvudsak, det dock lefde
i hans inre och här och der visar sig genom enskilda yttranden, och
till dessa räknar jag äfven det nyss anförda. Men Sydenham synes
älven hafva fästat en annan nästan mystisk föreställning vid
benämningen af specifikt läkemedel, och denna har han gemensamt med
flera andra läkare både i äldre och nyare tider. Den består
nämligen deruti att vissa naturalster äro utrustade med egna krafter, att
bota vissa sjukdomar, och att dessa krafter, åt naturen skänkta af
en vårdande försyn, finnas i ett de samtliga sjukdomarna
motsvarande antal, blott menniskan har nog både ihärdighet att eftersöka
och forskningssnille att igenfinna dem. “Nuilus dubito, quin in
exundanti illa plenitudine, qua turget natura, diffluitque, ita jubente
Optimo Maximo rerum omnium Gonditore, in singulorum
praeser-vationem, prospeetum pariter sit de curatione malorum magis
insig-nium, quae homines vexant; idque pro foribus et in patrio
cujusli-bet solo"*). Denna fromma och ultratheologiska åsigt innehåller väl
*) L. C. p. 30. Tam in hoc (ferro) quam in aliis mel i o ris notae
remediis id quundoque praestiterit Chemicorum officiosa sedulitas non
tan-tum ut dfjaonxwtfQa non sin t, sed etiam a perversa eorumdem dili«
gentia et opera plusquam otiosa magis evilescant. Audivi etiam, (quod
si modo verum sit. adserdonem hane nostram forti ter sustinebit) ipsam
mineram, prout a terrae visceribus effoditur, erudam efficacius in mor*
bis subjugandis operari, quam ferrum jam igneni passum et fusione
de-puratum; cujus rei fides tamen penes Auotorem sit, me nondum ezperto,
siccine res håbet, an vero aliter. Id certo scio, nullurn remedium prae*
clarum atque i^aCpavov uspiam gentium fuisse proeusum, quod non a
natura praecipuas vires aceeperit: unde (-Jatotv non vero homi-
num, praecellentiora quaevis Medicamina Antiquitas grata oompellavit.
Quod vero nativa quidpiam bonitate praestans, et efficacia, mirandos
edat effeetus, quacumque demum forma iogeratur, testes hic addueo
par illud nobile, Papaveris lachrymam sive Opium et Corticetn Ptruvianu/n.
Neque enim tantum in mcdicamentis praeparandis medica cernitur
peri-tia, quam in iis seligendis adpropriandisque, quae Natura suo igne
ela-borata atque evecta, liberali manu porrigir. Id tantum nobis agenduoi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
