Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom med en annan, som icke heller är alldeles orättvis, att
nämligen de äldres åsigt ej allenast är mer sken än verklighet, utan
äfven lösrycker yrket itrån dess egentliga bestämmelse och
nedsänker det i theovetiska hårklyfveriers dimmiga djup, hvarigenom dess
egentliga lifskraft Jöfvas och det förvandlas till en spökbild, som
väl i ett affecteradt orakelspråks dunkla ord lofvar mycket, men
håller litet eller intet. En slitning emellan begge dessa kämpande
partier genomgår under mångfaldiga skepnader och vexlande
öfver-vigt hela medicinens historia. Hvar och en, som förvärfvat någon
utförligare bekantskap med denna historia, och ej helt och hållet
fåstat sin uppmärksamhet blott vid dess yta, måste med bitter
smärta känna huru djupt denna slitning genomgriper vårt yrkes
inre lif och tillika inse, det de kämpande äro båda två ensidiga
afvikelser, och att söndringen kan upphöra endast genom en
förso-niugskraft, som är djupare och innerligare och derigenom äfven
mägtigare än någondera af dem.
Denua försoningskraft kan deremot utveckla sig till fullt och
genomgripande lif endast derigenom, att läkarekonstens bestämmelse
uppfattas i dess helhet och fullständigt Denna bestämmelse består
nämligen icke blott uti den med mer eller mindre framgång
utförda striden emot sjukdomens individuella yttringar, utan i
upp-häftandet af dess. hela vårt slägte genomgripande, välde. Om
man åter uppfattar detta dess stora och verkliga problem, följer deraf,
att man icke kan våga att med något hopp om framgång gå
detsamma till möte, utan att taga alla menskliga krafter, som dertill
i någon mån kunna bidraga, i anspråk. Läkarekonstens
bestämmelse fordrar således att, icke blott några få skola egna sig deråt,
utan alla skola gemensamt arbeta för dess uppnående. Alla, äfven
de, som sjelfve ej individuellt genomgripas deraf, skola gemensamt
känna slägtets gemensamma lidande, och lifvade af tron på
möjligheten af en fullkomlig seger öfver sjukdomens fruktansvärda magt,
skola de omfatta läkarekonstens syftemål såsom en gemensam sak.
Härigenom ställes medicinen i omedelbart beroende af en verldsftsigt,
som gör hela slägtets räddning till ett föremål för tro, kärlek och hopp
och som i följd deraf gör barmhertighetens bud till en med
mensk-lighetens verkliga bestämmelse omedelbart sammanhängande
nödvändig lag. Om åter läkarekonsten genomtränges af denna lag, såsom
sin högsta princip, måste den äfven begripa sig sjelf, såsom det
förnämsta utvecklingsorganet för barmhertighetens inre magt öfver
tänkesättet I följd häraf måste dess tendens vara ej att ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
