Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och både Panakeia stupar och Jaso flyr stadnar qvar hos dec
lidande och, med tro på det verkligt menskligas oberoende af
döden, sjelt firar kärlekens triurnph ännu öfver grafven, var icke
Aesculapii dotter och hade hos ett folk, som med verklig dyrkan
hyllade det individuellas sjelfherrlighet, ej något altar. Att
inskränka medicinens utöfning till en enskild class af prester eller
lärde och derifrån alldeles utesluta alla folkbildningens oinvigda
krafter, var således med den Grekiska medicinens character fullkomligt
öfverensstämmande och kan ifrån dess synpunkt utan svårighet
försvaras.
Men med Sydenham förhåller det sig icke så. Genomträngd af
en högre verldsåsigt och lifvad af den hoppets och kärlekens ande,
som omedelbart derifrån utgår, uppfattar han, fullständigare och
varmare, än måhända någon annan, läkarekonstens stora
ändamål och dess till alla humanitetens krafter rigtade heliga
fordran. Detta djupa nit träder för den uppmärksamme läsaren fram,
på bvarje blad af hans skrifter. Det enskilda yttrandet, att ett
fullkomligt återupplifvande af den Hippocratiska medicinen skulle
göra yrket så svårt, att endast få skulle kuuna taga befattning
dermed och att detta vore öukvärdt, är en, af den captiverande
åskådningen af konstnäreus personliga ideal, men icke af ett religiöst
uppfattande af konstens sanna bestämmelse framkallad, inconsequens,
som främmande för Sydenhams eget kärleksfulla tänkesätt, har
clas-sisk rot och grund *).
Sydenham och Forntiden.
Det går en mening genom den nyare tidens bildningshistoria,
som djupt genoragriper både literatur och uppfostran, och består
ungefär deruti, att menniskosjälens intellectuella kraft icke
innehåller något som kan jemföras med urspruugliga källsprång, utan år
blott och bart receptivitet. Det tillhör således, enligt denna mening,
den raenskliga personligheten, såvidt den vill verka för bildningens
vård och förkofran, icke att ur sig sjelf utveckla något positivt vett
*) I afseende på denna fråga anser jag mig böra erinra om
skiljaktigheten af de sätt, Hofvenius och Rosenstein använde för att i
Sverige införa medicinen, och begges olika framgång. Se Program till
Me-dicinæ Doctors Promotionen 1841, D. II. s. 95 o f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
