Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande eller positiva, utan den sednare utgöres nästan helt och
hållet deraf, ty hvad han kallade cruditas är icke något omedelbart
uttryck af det emot lifvet fiendtliga, hvilket ursprungligen
framkallar sjukdomsprocessen utan af det hämmande tillstånd, hvaruti
lif-vets inneboende kraft genom det sednare i böijau försättes. Denna
åsigt är onekligen ensidig, men den är, såsom den äfven under
tidernas lopp visat sig vara, en nödvändig utgångspunkt för
patholo-giens studium. Grundtanken uti den Hippocratiska medicinen är
den djupa audaktsfulla föreställningen om lifvets helighet och magt,
och med denna föreställning sammanhänger väsendtligt den om
till-friskningens nödvändighet, eller, med andra ord, om nödvändigheten
deraf att sjukdom, för att upphöra, måste besegras af lifvet sjelft,
genom dess uti och genom tillfriskningen framträdande verksamhet
Men å andra sidan sammanhänger med samma föreställning äfven
den om den emot lifvet absolut fiendtliga betydelse, hvilken
tillkommer det, som ursprungligen framkallar och bestämmer sjukdom.
Då den Hippocratiska föreställningen ora lifvet och lifsprocessen var
å ena sidan både ofullständig och dunkel, och å den andra
genomträngd af en mystisk tro på deras helighet och magt, kunde det
med densamma svårligen förenas att antaga, det sjukdomens
ursprungliga rot skulle kunna finnas inom det område, som
omedelbart lyder under lifvets välde, eller den individuella lifsprocessen
sjelf Det positiva uti sjukdomen antogs således af den
Hippocratiska medicinen såsom liggande utom det individuella lifvets
egentliga sphér, och i följd deraf utgående ifrån macrocosmi, antingen
omedelbart eller medelbart genom elementarkrafterna uti organismen
ingripande välde. Hippocrates uppfattade således icke allenast
sjukdomen och lifvet, såsom hvarandra absolut motsatta, utan han föste
sig så uteslutande vid de yttersta ändpunkterna af denna motsats,
att han i sin betraktelse icke upptog de mellanlänkar genom hvilka
de uti hvarandra ingripa, och hvarigenom sjukdomsprocessens
utvecklade form uppkommer. Dessa mellanlänkar äro hvad man
sedermera kallat sjukdomens protopathiska och deuteropathiska momenter,
och det är således obestridligt att det, som väsendtligt och
omedelbart utgör sjukdomsprocessen, icke blef af Hippocrates framdraget
inför betraktelsen. Han underordnade nämligen det deuteropathiska
under crisens begrepp och det protopathiska under det af det yttre
causalmomentet eller n^oxdru^iio. Derigenom har den
Hippocratiska medicinen, som ensamt uppfattade de begge hvarandra
motsatta yttersta gränsgebiterna af pathologiens område, till efterkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
