Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fortfar att för medicinen bemedla åtminstone möjligheten af ett
närmare sammanhang med den i egentlig mening vetenskapliga
sidan af culturen. Men jag lemnar nu denna sida af Galeni
historiska betydelse, ehuru det är den, genom hvilken han hittills
huf-vudsakligen inverkat på medicinens cultur, alldeles åsido, emedan
då Sydenham med hvad som i egentlig mening kallas lärobygguad
och system föga eller intet befattade sig, den med det nu
ifrågavarande ämnet icke har något närmare sammanhang. — Annorlunda
förhåller det sig med de djupare idéer, som lefva i det inre af
Galeni lära, utgöra dess egentliga grundkraffcer och verkligen
innehålla en högre utvecklingsgrad af den åsigt af både lifvet och
sjukdomen, som utgör det väsendtliga hos den Hippocratiska medicinen
och egentligen genom denna framträdt och införlifvat sig med
cul-turens historia. Såsom väsendtliga och omedelbara uttryck af denna
Galeni verkligt vetenskapliga insigt och hans deraf beroende högre
utbildning af den Hippocratiska verldsåsigten, synas mig hans begrepp
om trasis, dyscrasi och pathos hufvudsakligen böra skattas, och jag
anser mig således i afseende på dem här böra yttra några ord.
Kqä<na eller blandning och Sroixelov eller grundämne äro
tvenne. Grekernas naturåskådning väsendtligen bestämmande,
grundbegrepp. Det förra eller xgaGia betyder förening af det olikartade,
icke till homogeneitet, utan till sammanstämmande eller harmonisk
verksamhet för ett gemensamt mål; atotysiov åter det olikartade
sjelft i dess oberoende af xgaaus och således utmärkt af en
ömsesidig strid och spänning mellan de olika delar eller krafter, hvaraf
det består. Apaovcr, som sedertaera utan särdeles djup insigt uti
dess sanna betydelse blifvit öfversatt med temperamcntum,
tillämpades hufvudsakligen på den organiska verlden, och Grottor, eller,
såsom det kallats i öfversättning, elementum, egentligen på den
närmaste omgifning, hvilken man i följd deraf kan kalla
elementar-verlden. Det inbördes förhållandet emellan elementema och den
dem tempererande och organismen omedelbart bestämmande xgdaia%
måste således utgöra hufvudföremålet för naturåskådningen, och
dennas både character och rigtning vara beroende af det olika sätt,
hvarpå det förra blir uppfattadt Den äldre åsigteu, hvilken
egentligen anses härröra ifrån Empedokles och som äfven ingick i den
Hippocratiska medicinen eller, måhända rättare, med densamma
sammanfogades, antog elementerna såsom den bestående verldens
grundkrafter, såsom eviga, positiva, och alstrande den verkliga tillvarelsen
genom sin inbördes vänskap (affinitet) och upplösande eller förstö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
