Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till lifvet, är den Galeniska grundtanken, och den innehåller sanning,
om man blott har afseende på princip och tendens, men då, såsom
händelseu verkligen var, den göres gällande äfven i afseende på det
faetiska och verkliga, blir den genom ytterlighet Msk. Död är
målet för sjukdomens tendens, men så länge detta mål ännu icke
är uppnådt, tillhör den sednare, dess förstöring må vara huru stor
som helst, dock lifvets område. De organismens negativa krafter,
som då de stegras till positivitet, omedelbart åtgöra sjakdomen, åro
väl, i afseende på sin allmänna betydelse, identiska med
elementar-krafterna, men de äro i följd af lifVets öfver dem utöfvade magt
olikartade modificationer deraf. Den beskyllning, hvarmed sednare
tiders physiologer och pathologer, och främst ibland dem Paracelsns,
emot Galenas framträdt, nämligen att han underordnat det lefvande
onder magten af det anorganiska, är, så vidt den gäller blott
sjakdom i egentlig mening, sann, men alldeles Msk och orättvis då den
atsträckes ända till anklagelsen att hafva ansett elementarkrafterna
och deras inbördes strid, såsom positiva i afseende på lifvet sjélft
Ty långt ifrån att, såsom en sådan anklagelse onekligt yrkar, i
egenskap af verklig apostat ifrån den Hippocratiska läran hafva åt
materialismen uppoffrat dess innersta grundtanke, bevarade han denna
med större trohet än någon annan, och uttalade genom den
ofvan-före antydda läran om crasis, djupare, utförligare och säkrare, än
förut någonsin skett, den protest som deruti innehålles emot den,
lifvets väsendtliga betydelse fiendtligt angripande, materialistiska
elementläran. Då Galenus för att åt lifvets idé gitva klarhet och
bestämdhet inskränkte dess område så, att sjukdomen derifrån blef
utesluten, hafva sednare tiders pathologer deremot väl utvidgat
området, men idéen sjelf har, derigenom att man med densamma på ett
ytligt sätt införlifvat sjukdomens begrepp, blifvit fördunklad.
Motsatsen emellan lif och sjukdom, uppfattade såsom rigtningar hos
likprocessen, är en stor och sann tanke, och det på sjukdom sedermera
i stället så flitigt använda begreppet om afvikelse är blott balft,
uppfattande väl det yttre eller effeeten, men icke det causala och
väsendtliga, rigtningen och målet. Men idéen af denna motsats
be-höfver icke uppoffras derföre, att man begriper det sjukdomens
omedelbara grund ligger inom lifvets eget område eller organismen. Det
är åter detta, som Galenus icke insåg och icke kunde inse, emedan
dertill fordras den då ännu alldeles outvecklade idéen af organismen
såsom lifvets produet och i följd deraf äfven af lifvet såsom absolut
produeti vitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
