Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der än i denna dag. Sydenham betraktade sjukdomsprocessen icke
såsom abstract tänkare, utan såsom läkare ocb således måste man
söka det mest omedelbara uttrycket at hans insigt i den förra, uti
hans grundsatser för handlingen, ocb ett skarpare och säkrare
uppfattande af skiljaktigheten af det deuteropathiska ifrån det critiska
än man der finner, kan man svårligen begära. Denna skiljaktighet
är således af Sydenham verkligen yrkad, men den fullständiga
utvecklingen af begreppet derom, äfven i pathologisk och theoretisk
form, öfverlemnades af honom åt efterkommande, livilka dock ännu,
mig veterligen, ej förmått utföra denna fortsättning af hans verk.
Ånnu är Sydenhams uppfattande af nedstämningen af det
deuteropathiska såsom therapiens hufvudsak, det fullständigaste och
klaraste, som hittills blifvit uttaladt om detta moments verkliga
betydelse, i synnerhet om man, såsom sagdt, låter hans behållande af eu
del af den Hippocratiska åsigten, icke gälla för mer än
nödvändigheten af det deuteropathiska momentets framträdande i en viss grad,
såsom villkor för crisens uppkomst, hvilken betydelse det förlorar,
så snart dess intensitet öfvetstiger denna grad.
Det protopathiska ansåg Hippocrates ligga utom lifvets område
och omedelbart bestämmas af den yttre verlden eller de
elementar-krafter, som inom honom ansågos vara herrskande. Ifrån denna
falska åsigt, som åt det anorganiska medgifver ett positivt och
omedelbart ingripande uti lifsprocessen och gör sjukdomens
ursprungliga moment till ett absolut yttre, var Sydenham såsom det synes
mig fullkomligt fri. För detta påstående kan icke allenast
åberopas det negativa beviset, att han ingenstädes tydligt och
fullständigt yrkat denna lära eller erkänt sig såsom dess anhängare, utan
äfven det vida kraftigare positiva, att han *) bestämdt yrkar, det
dyserasiens inre och omedelbara grund är ett för svagt framträdande
af nervsystemets reduetiva verksamhet, och ej uti någon vätskorna
omedelbart genomgripande och förändrande yttre inflytelse. Detta
dyserasiens ursprungliga moment är väseudtligen identiskt med kramp
och ligger till grund äfven för de secundära degenerationerna. Ehuru
denna Sydenhams lära om dyscrasien beklagligen år ofullständigt
utförd och i följd deraf undfallit de flesta läsares uppmärksamhet, är
dock dess grundtanke bestämdt uttalad och redan derigenom utgör
hon ett af patbologiens djupaste vetenskapliga begrepp och, ehuru
detta blott sent, småningom och medelbart ingripit uti medicinens
*) Se ofvanföre s. 99 och följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
