Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bero af andra causalförhållanden, än dem, hvilka ursprungligen
framkallade den förra och som redan upphört. En sådan ur den
pande-miska sjukdomsprocessen sjelf utgående inflytelse på efterföljande
febrar är det, som af Sydenham företrädesvis och i strängare mening
kallas coiuttUutio dominans. Han säger sig åter hafva iakttagit
densamma isynnerhet hos pesten och dernäst hos kopporna. Den
facti-ska rigtigheten af denna iakttagelse anser jag vara obestridlig, och
dess användande, vid den historiska betraktelsen af den genom tiderna
fortgående sjukdomsprocessen i dess helhet och dess omvexlande
cha-racterer, skall utan tvifvel en gång blifva af stor vigt. Men man
bör här lika som i afseende på allt, hvad iakttagelsen uppfattar, icke
åtnöja sig med blott den yttre verklighesen, utan man måste tränga
in äfven till den inre eller, med andra ord, uppfatta den förras
nödvändiga grund. Detta blef åter af Sydenham försummadt Men
oak-tadt denna försummelse har han dock, blott genom framhållandet af
det ifrågavarande vigtiga factum, i afseende på utvecklingen af
con-tagiilårans princip och dess förhållande till epidemiologien, tagit ett
steg längre framåt, än, jag vågar påstå det, ännu någon annan. Detta
factum synes mig nämligen icke annorlunda kunna förklaras, än att
den utifrån verkande epidemiska inflytelsen hos den deraf
genomgrip-na folkmassan framkallar och med sig införlifvar en sjuklig reaction,
som fortfar efter det den förra upphört. Men om detta antages, har
man åter att närmare undersöka, hvaruti denna ur folkmassan sjelf
framkallade sjukdomsorsak egentligen består. Om deremot en sådan
undersökning fullständigt anställes och förmår tränga fram till sitt
mål, måste detta sannolikt blifva begreppet om det degenerativa uti
sjukdomsprocessen, hvilket hufvudsakligen och uppenbart verkande
genom ärftlighet och contagiositet, utgör äfven den dolda grunden
till det den herrskande constitutionens factum, hvarom Sydenham
talar. Uti den fullständigt utvecklade contagionen framträder det
degenerativa med öfvervigt, men i den modification af de gängse
febrarna, hvilken Sydenham kallar constitutio dominans, är dess
intensitet svagare. Det synes mig således vara rättvist att erkänna det
Sydenham, ehuru han i sjelfva verket fortfor att vara anhängare af
Hippocrates’s ensidigt epidemiologiska åsigt af folksjukdomarna, dock
bemedlat och förberedt dess utveckling till och förening med en i
framtiden möjligen uppkommande vetenskaplig contagiilära.
Hvad Sydenhams förhållande till Hippocrates i afseende på
the-rapien beträffar, anser jag mig icke behöfva återupprepa hvad jag
ofvanföre anfördt, utan åberopande detta inskränker jag mig nu till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
