Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frånkänna henue en djup religiös rot Men då den verkliga
religionen icke utgöres ensamt af medvetandet om det gudomliga uti
det sjelfva varelsen omedelbart bestämmande lifvet, utan äfven och
hufvudsakligen af uppfattandet af det heliga och nödvändiga uti den
utvecklingsact, hvarigenom menniskan nyfödes till det högre lif, som
som gör henne till Försynens tjenare och delaktig i den frälsande
och helgande verksamhet som utgör mensklighetens gemensamma
bestämmelse, tror man, såsom det synes, sig hafva skål att beskylla
den biologiska verldsåsigt som utgör hufvudsaken i medicinens
cul-tur ej allenast för att qvarstadna på den religiositetens lägre
utvecklingsgrad, hvars omedelbara uttryck den är, utan äfven att
der-ifrån utöfva eu mer eller mindre fiendtlig motverkan, emot den
högre och verkligt menskliga religiositetens utveckling. Den förra af
dessa beskyllnigar är, om man har afseende på sjelfva yrket och
characteren af dess forskning och icke på enskilda personligheter
ibland dess idkare, hittills obestridligt sann. Men hvad den andra
beträffar är den blott skenbar, emedan den reaction, man derigenom
påbördar medicinen, rigtar sig icke emot religionen sjelf utan emot
den ensidiga spiritualism, som inom dess högre utveckiigssphér så
ofta fördunklar dess inre .betydelse. Då denna reaction urartar och
antager hädelsens vidriga skepnad, hvilket beklagligen ofta nog
händer, är den otrogen sig sjelf eller rättare den princip, ifrån hvilken
den i sjelfva verket utgår; - men att sjelfva denna princip så
ofta af den fromsinnade ej blott alldeles icke blir insedd, utau
åf-ven rentaf missförstås och såsom något fieudtligt tillbakavisas, år
ganska olyckligt, emedan den uti en fullständigt utvecklad religiös
verldsåskådning utgör ett så nödvändigt momeut, att i brist af dess
positiva inverkan, den religiösa öfvertygelsen, då den af den
verk-lika fromheten icke skyddas och upprättbålles, löper fara, att
försjunka i den personlighetens mystiska sjelfförgudning, som fostrar
upp högmod och förtryckarebegär, i stället för vördnad, ödmjukhet
och kärlek. Men ehuru det således måste erkännas, att medicinen
i religiöst afseende ännu äfven i sitt ädlaste theoretiska sträfvaude
i hufvudsaken bibehåller den character, hon ifrån den Grekiska
cul-turen ärft, återstår dock den frågan, om icke hon det oaktadt med
sig införlifvat någon ifrån Christendomen utgående andlig kraft,
hvarigenom hon, åtminstone i framtiden kan förvandla sig sjelf till
fullkomlig öfverensstämmelse med den högre verldsåsigt, som
genomtränger den Europeiska bildningens inre och hos densamma
upprätthåller bestämmelsens heliga lag? - Såsom ofvanföre är sagdi hyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
