Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nomträngd af Christendomens, den nyare tidens cultur icke blott
be-herrskande utan verkligt bestämmande ande; och, såvidt man kan
våga anse ett sådant införlifvande för menniskoverk, är det
Syden-bam, ifrån hvilken det egentligen eller åtminstone vida mer ån ifrån
någon annan härrör. — Det är en annan art af medicin, som
omedelbart utgående ur Christendomens sköte förkastar allt, som ifrån
Grekerna eller andra hedniska folkslag är traditionellt, och söker
målet på en helt annan väg. Den utöfvades egentligen under
medeltiden af kyrkans män och är förtjent af en vida större och
aktnings-fullare uppmärksamhet än man nu för tiden deråt egnar. Men
derom längre fram.
Romarnes inflytelse på medicinen har varit stor, men den gällde
icke alls dess verkliga cultur, utan endast dess ställning och
förhållande till samhället. Medicinalverkets inrättning och lagar härröra
ursprungligen ifrån dem, ehuru dock åtskilligt, som ingått i denna
afdelning af den Europeiska lagstiftningen eller rättare dermed står
i sammanhang, tydligen härstammar ifrån Mosaismen. I afseende
på denna vigtiga sida af medicinen har Sydenham icke yttrat ett
enda ord. Det vore högst obilligt att derför emot hans minne rigta
någon förebråelse, men då väl ingen uppfattat medicinens syftemål
så stort och omfattande som han, och för uppnåendet af detta mål
den offentliga medicinen är ett alldeles nödvändigt villkor, har man
måhända skäl att deröfver något förundra sig. Men han var sjelf
blott privat läkare och yttrade sig aldrig öfver frågor, hvilka han
icke genom egen erfarenhet kände, och sannolikt trodde han, att om
medicinen är hvad den bör, hon nog förmår inom samhället
tillkämpa sig det verkningsfält hon behöfver.
Såsom bekant var medicinens vetenskapliga cultur hos de
egentlige Romame ytterligt klen, nästan ingen. Deras läkare voro
Greker och österlänningar, och äfven den förnämste af de medicinske
författare, som den tiden använde det latinska språket,
CæliusAure-lianus, var Afrikan. Celsus och Plinius voro encyclopedister och
saknade åtminstone i medicinen såväl egna och sjelflörvärfvade
kunskaper som verkligt vetenskaplig character och insigt. Den medicin
Romarne sjelfva utöfvade bestod deremot uti qvacksalveri, och detta
blomstrade der, såsom det synes, yppigare än hos något annat folk.
Vidskepelse eller tron på trolldom utgör nästan alltid hufvudsakeni
en sådan ifrån vetenskapens magt alldeles emanciperad medicin, men
hos Romame var det icke någon orientalisk, med djup mythisk
verldsåskådning sammanhängande magi, utan det eländigaste skrock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
