Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft sig förelagdt. Hon har haft, icke blott att besegra okunnighet
och fördomar, utan äfven att återförvärfva den ifrån Christendomens
ande utgående förmågan, att i stort samt fullständigt och ädelt
uppfatta sin bestämmelses fordran, och att medelbart derigenom
bemäg-tiga sig äfVen den biologiska grundtanke, som utgörande den
Hip-pocratiska lärans lefvande medelpunkt, är medicinens egentligen
vetenskapliga utvecklingskraft. Den bana hon, för att vinna detta mål,
oupphörligt uppmanat sina idkare att beträda, har varit lång och
mödosam. Att hon redan uppnått målet, kan ej påstås, och emot
dem, som beskylla henne för att ännu behålla alltför mycket qvar
af den gamla förnedringen, är i afseende på många af de skepnader,
hon under tidernas lopp antagit, och characteren af flera ibland
hennes idkare, vederläggningen svår. Men om man betraktar det hela
af hennes sednare historia, kan hennes verkliga och stora fortgång
icke förnekas utan djup både orättvisa och otacksamhet, och detta
gäller icke blott om hennes obestridliga tillväxt i kunskaper. Hon
har, så snart man gör afseende på henne sjelt och den syftning hon
hos sig, oaktadt talrika individuella afvikelser, förmått upprätthålla,
äfven renat sig ifrån flera af de vanärande lyten, som voro föremål
för medeltidens stränga sededomares nära nog alldeles fördömande
som helst, härleder det, som på hans tid var rådande, hafvudsakligen ifrån
det impicteteiis och hädelsens fräcka system, *kMos ille modernus
philo-sophantium, qui nihil actum putant, nisi aliquid contra Christum et
coe-lestem Christi doctrinam latrant*, för hvilket han, likasom de fleste
andre den tiden, ansåg den Arabiske läkaren Averroes eller Ebn Roschd
hafva gått i spetsen. Om denna gamla beskyllning emot Averroes är
rättvis eller ej, må lemnas derhän, men jag anmärker blott att, om han
verkligen haft en sådan inflytelse, han gjort sig skyldig dertill, ej i
egenskap af läkare eller medicinsk vetenskapsman, utan såsom philosoph och
kommentator öfver Aristoteles, emedan han, såsom sådan, auses vara den
mest utmärkte ibland Araberna.
Många andre samtida bedömma medicinen i medeltiden i likhet
med de anförde ryktbare författarne Men ett tillförlitligare vitnesbörd
innehålles i dess egna föreskrifter och äfven ett sådant exempel må
anföras. En Spansk läkare, till börden sannolikt Fransos, Arnold de
Villanova, säger i sin bok De cautelis medicorum ibland annat: Septiraa
cautela est et est forte multum generalis. Tu forte nihil scies. Dic,
quod håbet obstructionem in hepate. Dicet : non Domine, imo do let in
capite. Tu debes dicere, quod hoc venit ab hepate. Et specialiter utere
hoc nomine obstructio% quia non intelligunt quid significat, et multum
expedit, ut non intelligatur locutio ab illis.-’ Sprengels Geschichte d.
Araneykunde. 2 Th. p. 577.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
