Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Linnés minne (1856)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvilar detta vidsträckta och till en tid ovanligt lysande
rykte på en verklig och evärdlig grund, eller är det, såsom mången
annan genom ytligt menniskopris uppkommen jordisk åra, redan
in-vigdt åt förgängelsens magt? Många säga väl nu att det system,
genom hvilket Linné ordnade den organiska verldens alster till ett
för den vetenskapliga betraktelsen åskådligt faetum, väl är en
pro-duet af det måhända mägtigaste ordnande snille, som framträdt i
eulturens historia, men det är dock synoptiskt eller artificiellt cch
kan således icke hafva bestånd. Jag vill icke företaga mig någon
tvist med denna åsigt; men jag vågar dock tro, att Linnés system,
synoptiskt som det må vara, ännu icke är och svårligen någonsin
kan blifva umbärligt för en redig och fullständig uppfattning af
naturens alster. De naturliga systemeinas uppställare kämpa ännu för
mycket med hvarandra, att hafva kunnat åstadkomma något med
gemensamt erkännande hylladt verk, som synes hafva löfte med sig
om ett varaktigare bestånd i framtiden. Om den botaniska
forskningen skulle framdeles lyckas att fullständigt verkställa det försök,
hvarmed den redan gjort början att emancipera sig ifrån det
Linnei-ska systemets välde, är det att befara det den ordning och säkerhet,
hvarmed den hittills under Linnés ledning fortgått till förvärtvande
af sitt nästan omätligt rika kunskapsförråd, skulle försvinna och
lem-na rum för en allt mer tillvexande oreda och förvirring. Med den
öfverträffande förmåga, som Linné ägde att ordna den organiska
verlden, såsom ett helt, står hans skicklighet att med säkerhet
uppfatta de enskilda organismernas individuella uttryck, i ett nära och
innerligt sammanhang. Linnés naturbeskrifhing är alldeles egenartad
och. ehuru kännare säga, det Smith och Wahlenberg deruti närma
sig honom, är han icke en gång af dem uppnådd. Det som
utmärker denna beskrifning är icke allenast dess beundrade korthet, utan
äfven dess säkerhet och bestämdhet. Den skiljer icke allenast ifrån
hvarandra skarpt och säkert det beskrifna föremålets generiska och
speciella character, utan äfven dessa ifrån de enskilda exemplarens
ofta nog mycket varierande egenskaper. När man i detta afseende
jemför Linné med lians samtidige rival, motståndare, till och med
fiende, Buffon, finner man emellan dem en bestämd och
anmärkningsvärd motsats. Buftons beskrifhingar äro vackra och målande, och
vid läsningen af dem uppkommer vanligen en lefvande bild af det
beskrifna föremålet, men då man åter jemför denna bild med
verkligheten, sammanträffar den sällan dermed så, att man med säkerhet
kan igenkänna och identificera den sednare med beskrifningen. Af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
