Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Linnés minne (1856)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lmneisk beskrifning uppkommer deremot icke någon lefVande
föreställning, men då den tillämpas på verkligheten, blir den ej allenast
begriplig utan åfven träffande och såker. Buffon var en talentfull,
ehuru sällan trogen och de egentliga grunddragen hos föremålet
framställande porträttmålare, Linné åter en såker, det väsendtliga
djupt och klart uppfattande tecknare. Då det åter med obestridlig
sanning kan sägas, att uti förmågan att med klarhet, reda och
säkerhet uppfatta den organiska verlden både såsom ett helt och i dess
individuella utvecklingsformer, Linné ännu efter 120 års förlopp är
icke allenast oöfverträffad utan äfven ouppnådd, synes väl detta vani
en säker grund för den litterära odödligheten af hans namn. Men
denna lians uppfattningsförmåga, stor och beundransvärd som den var,
utgör icke det väsendtliga i hans vetenskapliga personlighet och i
den betydelse, som tillkommer honom i culturens historia.
Linnea-nismen är nämligen en verklig verldsåsigt, djup, omfattande och så
originell, att den knappt af någon ännu blifvit insedd och till sitt
verkliga värde uppskattad. Utgångspuncten uti denna verldsåsigt år
åter, att blomningen utgör en omedelbar uppenbarelse af lifvet eller
af det ursprungligt bestämmande i den process, hvarigenom den
organiska verlden har bestånd, fortfarande tillvarelse och utveckling.
Med djup religiös känsla yttrade han denna grundtanke, i de ord,
hvarmed han börjar sitt förnämsta verk Systema Naturæ: uDeum
omnipotentem a tergo transeuntem vidi et — obstupui.u Detta
fc*ob-stupur* är ett den tillbedjande vördnadens mägtiga ord, som med en
beundransvärd kraft genombröt culturens verid, hvilken då mer ån
förr började att i mångfaldiga rigtningar i sitt innersta uppröras af
hädelsernas oljud.
För att åter uppfatta den verkliga betydelsen af denna
Linnea-nismens första grundtanke måste man jemföra den med de
vetenskapliga principer, emot hvilka den innehåller en verklig protest.
Den verldsåsigt, som nu, om icke uteslutande, åtminstone hos
mängden beherrskar naturforskningen, är materialismen, och dennas
grundtanke är, att den timliga varelsen, den varelse, som fyller
rummet och fortfar under tidens skiften och förändringar, är sin egen
grund, sitt eget ursprung och upprätthåller sitt bestånd genom sina
egna krafter. Den har inom vetenskapsodlingen framträdt under
tvenne olika utvecklingsformer, en lägre och en högre. Den förra
antager den materiella förvandligsacten eller den chemiska processen,
icke för hvad den verkligen är, det negativa momentet i lifvets act,
jitan såsom det ursprungligt bestämmande eller positiva. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
