Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Linnés minne (1856)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling och magt har medgifvit, såsom det tyckes, en vördnadsbjudande
ställning, fortfar den gamla striden emellan passionernas
vilddjursvälden, och det är af denna strid, som historiens ännu fortfarande
character hufvudsakligen beror. De flesta af dem, hvilka man väl
kan kalla för bildade, men som dock icke äro mer än blott partiella
tänkare, anse vanligen de upplyftande föreställningame om
mennisko-slägtets perfectibilitet, mensklighetens broderskap och den
gemensamma föl-ädlingens hopp såsom drömbilder, hvilka hafva sin grund
i en välment men chimerisk chiliasm. En sådan kall och om
mensklighetens framtid liknöjd åsigt kan dock alldeles icke vara förenlig
med christendomens verkliga grundtanke. Känslan åter, till hvilken
nu religionen år nästan alldeles inskränkt och der den ännu har
något verkligt lif, är oftast om äfven icke alltid förvriden af ett
egoistiskt och anspråksfullt hopp. Detta bedröfliga factum af spänning
och förvirring inom mensklighetens inre verid, hvilken i den yttre
reflecterar sig genom mångfaldigt elände, år väl obestridligt, och
ingen ädelsinnad man kan betrakta det utan den djupaste bedröfvelse.
Men hvar skola vi söka orsaken till denna inskränkning af
religionens magt? Jag vill här ärligt säga ut min mening. Den ligger uti
den långt drifna personification af föremålet för vår dyrkan, i
öfver-ensstämmelse hvarmed theologien postulerat en timlig inskränkning
af skapelsens factum. Derigenom har en skiljevägg blifvit upprest
emellan Gud och verlden, som hindrar uppfattningen såväl af den
enes absoluta magt, som af den andres absoluta beroende. Det
förhållande emellan Gud och verlden, som innehålles i menniskans
verkligt lefvande tro, måste åter förnekas af den åsigt, som gör det
falska och verkligt mystiska skapelsebegreppet gällande såsom
trosartikel. Så länge denna mägtiga hämm kraft i religionens namn
fortfar att utöfva väldet öfver menniskans tanke, skall å den ena sidan
icke verldens män upphöra med sitt emancipationsbegär och sin
sjelf-viska frihetslusta och å den andra sidan de, som arbeta för det
heligas sak. fortfara att i religionens namn åt det mystiska
personi-ficationsbegreppet, så vidt de sådant förmå, bereda en tankens
utveckling kufvande magt. Det är derföre, såvidt jag kan förstå, såväl
religionens som vetenskapens gemensamma fordran, att skapelsens
idé befrias ifrån de fjettrar, som nu hämma dess utveckling och
utvidgas till en verldens helhet och tidernas succession fullständigt
genomträngande betydelse. Denna skapelsebegreppets fullständiga
utveckling skall åter innehålla lifvets idé i full klarhet, och således
skulle den biologiska åsigt, hvars första och hittills enda förkunnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
