Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cip utgör det ursprungligt degenerativa i sjukdomsprocessen
-och då den genom sin djupt och vidsträckt genomgripande magt,
påkallar pathologens allvarligaste uppmärksamhet, har jag vågat
gifva den ett namn och kallat den för »degenerativ diathes*. I
denna degenerativa diathes hafva vi att söka utgångspunkten icke
allenast för de svåraste af den chroniska sjukdomsprocessens former,
elephantiasis och leprociteten i allmänhet, gikten, hæmorrhoiderna,
njursten och scrofulos med dess förnämsta afarter, struma och
tu-berculos, utan äfven för contagionerna af första ordningen, pesten,
kopporna, raässlingen och syphilis *). Huruvida p6techial och
skar-lakansfebrarna äfven böra räknas hit, anser jag vara tvifvel
under-kastadt. Det är åtminstone blott till en del som de så kunna
anses. Denna raägtiga grundstam för de sjukdomar, som utgöra
vårt slägtes olyckliga lott, om den uppfattas i hela dess betydelse
och vidtkringgripande magt- kan åt dem alla gifva en
sammanhållning, som gör en verklig framställning af deras historia möjlig» så
att den pathologiska forskningen derigenom kan komma i ett
mare f&örhllande till den hitsoriskab etraktelsen i allmänhet, hvilkt
för begge måste blifva af stor vigt Ett högre intresse vinner
betraktelsen af den degenerativa diathesen, genom det förhållande,
hvari den står till sedernas törderf och de djupa själslidanden, hvil-r
ka väl i allmänhet icke kallas för sjukdom, men dock i sjelfva
veket äro det. I omedelbart therapeutiskt afseende är distinctionen
af dyskrasi och degenerativ diathes af ganska stor vigt emedan det
bör vara en bekant sak, att de behandlingssätt, hvar och en af dem
fordrar, äro hvarandra motsatta.
Det är äfven ett annat grunddrag, som bestämmer cbaracteren
icke blott at den moderna nosographien, utan af denna, sådan den
*) I afseende på detta yttrande anser ja* mig böra yrka, att man
bör göra en skarp skillnad emellan contagionernas magt och den
pande-miska dyskrasi, som med typhusfebern till sin acuta och skörbjuggen
till sin chroniska prototyp påtryckte den sjukdomsprocessens herrskande
constitution, som räckte ifrån digerdöden fti.da till åtminstone det 18:de
seklets slut, sin förfärliga prägel. Äfven denna dyskrasi utbreder sig
genom en art af smitta, men icke ifrån individ till individ, utan ifrSn
folkmassa till folkmassa medelbart genom individer. Den äldre
contagii-läran antydde denna skiljaktighet, genom indelningen i cont. p.
contac-tum och c. in distans; men läran om pandemierna och deras orsaker,
såväl de epidemiskt Rom de endemiskt verkande, äro en företrädesvis så
försummad del af pathologien, att det är en bedröfvelse att tånka
derpå och utan gagn att tala derom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
