Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag erkänner detta, önskar jag, för att ej missförstås, att begreppet
om erfarenhet djupare uppfattas än vanligen sker. Den empiriska
iakttagelsen bör icke förvexlas dermed, ty den är på sin höjd blott
dess yttre medel och vilkor, och, då den är särdeles minutiös, icke
en gång detta. Wielands märkvärdiga, ehuru måhända för ofta
upprepade ord, »de se icke skogen för trädens skull» — hafva i
vår tid blifvit så ofta bekräftade, att man icke kan förneka
sanningen af deras innehåll. För att vinna någon djupare betydelse
och åtminstone närma sig till hvad man kallar erfarenhet, måste
iakttagelsen genomträngas af tankens ansträngda reflexion, så att hon
af denna blir fullkomligt tagen i besittning *). Men icke en gång
denna medelbart genom reflexionen uppkommande insigt uti
iakttagelsens väsendtliga innehåll motsvarar erfarenhetens begrepp, ty den
insigt, som skänkes af denna, är omedelbar. Förmågan af verklig
och lefvande erfarenhet eller den af
»— — Att fatta tingens inre väsen,
Ej livad de synas1 men It vad dc betyda», —
är en af utvecklingsformerna af déti andliga kraft, vi kalla snille.
Den verkliga, fritt positiva productivitet, som uti strängare mening,
bär detta ännu aktade namn, är gifven åt få, men förmågan af
erfarenhet har fallit på fleras lott, ehuru den hos många genom
försummelse eller skef behandling blir nästan förstörd. Det är dock
genom denna reflectiva snillekraft, som menniskan har hvad man
kallar prestige öfver de ting, som blifva föremål för hennes
handling och, såsom man i vidskepelsens tidehvarf symboliskt yttrade sig,
magt att besvärja elementarandarna och tvinga dem till bekännelse.
Den högre utvecklingsformen af denna det practiska snillets förmåga
är väl i vår tid beklagligen mycket sällsynt, men i ringare grad
torde den finuas hos flera än man vanligen tror. Eller hvarifrån
härleda sig dessa practiska maximer, efter hvilka de flesta
raenni-8kor rätta sin verksamhet, ehuru de mången gång ligga i öppen
strid med de grundsatser, de sednare i orden bekänna, och denna
practiska takt. som gör routinieren stark vid sidan af den lärde,
som inför den djerfvare handlingens fordran står häpen och försagd?
Men denna snillets practiska förmåga kan icke utveckla sig, och den
*) Sydenham. den personliga erfarenhetens .största representant i
Medicinens historia, säger: “Sic a natura factus atque dispositus suiu,
ut quod alii libris legendis, id ego omne, meditationi impendere soleam;
nequc tam quaero. an ulii cadeui inecutn adscr&nt, quam utrum quae
ego trado cuui veritate consentiunt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
