Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omedelbara erfarenhet, som är dess frukt icke vinnas utan genom
handlingen sjelf, då den är djupt allvarlig och kärleksfullt nitisk.
Nu är det åter knappt någon mensklig handling, hvilken fordrar ett så
allvarligt nit som läkaren3, och det är således han, som framför
alla audra, skall upprätthålla tron på den omedelbara erfarenhetens
möjlighet, sanning och magt. Medicinens betydelse och ställning
inom culturens verld kan icke en gång at dess egna idkare
begripas, utan genom insigten deruti, att hon är det förnämsta
utvecklingsorganet för den djupare erfarenhetens förmåga, och att hon
tillhör första ordningens af de mensklighetens andliga krafter, som
arbeta icke allenast för utbredande af humanitetens välde, utan äfven
för att åt snillet bereda ett rike på jorden. Men om läkaren
uppfattar denna sitt yrkes djupa betydelse, bör han äfven begripa, att
den andliga kraft, hvars organ och tjenare han är, gör honom å
eua sidan till den främste stridsmannen emot den af många, men
små och ytliga kunskaper sammangyttrade magt, som kallas
pedan-ti9m och år en af culturens mest fruktansvärda fiender, och å den
andra till det mägtigaste försoningsorgan för införlifvandet af
menni-skaus practiska lif med den andliga utvecklingens eller culturens
tjenst Om han åter kommer till denna insigt, bör han äfven å
andra sidan finna att hans yrke har, inom culturens vård och ett
tolks högre, gemensamma och vetenskapliga uppfostran, en stor och
allmänt genomgripande roll sig förelagd, hvilken han icke kan
underlåta att värdera utan att djupt nedsätta sig sjelf. I sin strid emot
den falska och ytliga kunskapsodlingens magt är mediciuen i första
rummet skyldig att skydda sig sjelf. Dess blifvande idkare skall
ifrån det han väljer den till sitt lefnadsyrke, så genomträngas af
detta höga mål, att han går rakt emot dess ernående och aldrig
lemnar dess fordringar ur sigte. Den mängd af bikunskaper, hvilka
han i sin ungdom tvingas att förvårfva, skall han lära sig att
uppskatta efter deras förhållande till det mål han söker, ty om de icke
kunna göras till befordringsmedel derför, äga de för honom föga
eller intet värda Jag vet väl att läkarebildningen är af för ädel
natur, att trifvas i okunnighetens skräpkamrar, men jag vet äfven
att mången onyttig lärdom finnes, som är en börda för tanken och
kraftigt motverkar hans sträfvande till öivertygelsens frihet och
sjelf-ständighet Kunskapen, då han icke af tanken genomtränges och
beherrskas, hämmar och stundom förlamar hans utvecklingskraft.
Det är öfvertygelse, som bör utgöra hvarje tänkande menniskas
första mål, men i samma mån detta mål vinnes, erhåller tanken en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
