Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, utan att genomträngas af åtminstone en tillbedjande aning om
den eviga magt, som utgör lifvets grund ocb väsende. Denna
barm-liertigheteus starka moraliska kraft förmår äfven åt svagare
själs-förmögenhetcr, i den trogna och kärleksfulla handlingens ögonblick
skänka en lefvande snillekraft, som annars hos dem alldeles saknas.
- - Men är den nuvarande medicinens gemensamma practiska
character utmärkt at denna moraliska höghet? — Det är verkligen
både brydsarnt och bedröfvande att svara på denna fråga. Man kan
nämligen lätt begå ett misstag, som gör saken värre ån den är, och
då, oaktadt all ansträngning af fbrdragsamhetens känsla, svaret icke
kan blifva jakande, måste man känna sig så nedstämd af
bedröf-velse, att man önskar att aldrig hatva förelagt sin betraktelse en
sa djerf fråga. Underrättelserna ifrån Continentens stora stater,
Frankrike och Tyskland åro icke hugnande, och den prägel deras
litteratur, en lång tid burit, innehåller en bekräftelse deraf. För
mig äro orsakerna till detta bedröfliga factum så temligen tydliga,
att jag långe insett den förfärliga varning det innehåller. I
England är väl den hop af merkantila charlataner, som befattar sig
med vårt yrkes utöfning, ganska stor; men der finnes dock män,
som med ädel själslyftning ännu upprätthålla yrkets moraliska
anseende; dock hafva de en hård strid att bestå, och om de i
framtiden skola vinna seger synes vara åtminstone tvifvelaktigt Det
anstår hvarken mig eller Eder att trösta oss med smicker och skryt,
och välmeningen är ett synglas, hvilket, såsom bekant, ofta gifver
åt det betraktade föremålet en falsk glans, men jag kan icke
underlåta att öppet bekänna, det jag tror, att Nordens Läkare-corps
nu lifvas af en ande, som år ädel nog att lofva godt för framtiden.
— Denna tro måtte vål icke vara en förvillelse? — förlusten deraf
skulle försänka min ålderdom i den djupaste sorg.
Men, såsom sagdt, skenet kan här mycket bedraga. Det gifves
taktfasta routinierer, hvilkas kunskaper och bildning inskränka sig
till therapiens hufvudsakliga specialreglor, och den techniska
färdigheten att verkställa dem. Deras umgänge är otrefiigt och platt,
ofta besmittadt af böjelsen för råa nöjen och tidsfördrif o. s. v.
Men då de kallas till utöfningen af sitt yrke, blifva de nästan
alldeles förvandlade, sky inga mödor, ansträngningar eller uppoffringar;
öfvergifva utan knot både sin hvilobädd och den för dem trefliga
umgängeskretsen, resa långa vägar i hvad väder som helst, och då
de komma tram till den sjuke, ådagalägga de icke allenast
rådighet och klokhet utan äfven en så äkta humanitet, att den genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
