Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kør, lärer vål vara fruktlöst. Den utvidgning af själens begrepp,
som åt betraktaren af det ifrågavarande mörka området, skall kunna
gifva någon ledning, kan icke komma ifrån detta håll. Philosophien
utgör en för stark emancipation ifrån den djupare erfarenhetens magt,
att kunna åstadkomma någonting sådant. Att själ tillhör allt
lef-vande eller utgör den mest omedelbara uppenbarelsen af det innersta
i lifvets process, är ett antagande, ifrån hvilket den psychologiska
betraktelsen bör utgå, synes väl vara tem ligen gifvet. Det som i
högre utvecklingsfoimer träder fram, såsom verkligt medvetande,
finnes redan på lifvets lägre grader, ehuru endast i en af det
öfvervä-gande kroppsliga nästan alldeles fördunklad gestalt. Själens
utveckling är en oupphörlig befrielse. Ifrån vexternas, såsom det tyckes,
nästan automatiska rörelser och den rigtning emot sin bestämmelse,
som tillhör allt lefvande, öfvergår den till drift och instinct, sedan
genom sjelfmedvetandets alla grader till subjectivitet och slutligen
till andligt medvetande eller det medvetande at andens ursprungliga,
eviga, absoluta och gudomliga magt, som utgör lifvets fulländade
uppenbarelse och förklaring. Men denna fortgående befrielses vilkor
är seger äfver det lägre, som deraf skall förvandlas, och denna seger
vinnes icke alltid utan strid, emedan det lägres reaction är stark
och ej sällan segrande. Denna det lägres psychiska reaction tråder
starkast fram hos menniskan, emedan der befrielsen är intensivare
och har ett högre mål, i följd hvaraf den äfven måste starkare
framkalla reactionen. Denna psychiska reaction är icke allenast
vansinnighetens, utan äfven många af de, såsom det synes, rent kroppsliga
sjukdomarnas ursprungliga rot och grund. Den dag torde vål en
gång komma, då man skall inse och begripa, att den stora
sjukdomsprocessens förnämsta grundstam, den ursprungliga degenerationen,
har psychiskt ursprung. Men om denna det lägres psychiska
reaction, så stark och genomgripande den år, är dock begreppet ännu
dunkelt och förvirradt. Man har kallat den passion, och denna
benämning skulle vara träffande, om det begrepp om na#oc,
hvilket Galenus en gång uppställde, blefve djupt uppfattadt och
strängt vidhållet. Men nu värdera många passionen mycket högt
och anse den till och med för själens positiva kraft. Ett djupare
och sannare begrepp är det mystiska, hvilket theologerna kalla
köttet eller crapj. Köttet är, i theologisk mening, en psychologisk
föreställning, och jag tror icke att i de heliga skrifterna adQ§ och
Gtoficc någonsin förvexlas med hvarandra. Nu är det åter denna
reaction, som utgör psvchiaterns hufvudsakliga ögonmärke. Att uppfatta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
