Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger här i så öppen dag, att det tyckes vara temligen öfverflödigt
att tala derom. Men jag tror mig dock böra göra ett par
anmärkningar. Muskeln är den mest utbildade delen af organismens
materiella substrat, den fullkomligaste materia som finnes. Den år
uttryck af och organ för det andligas magt öfver materien, och det är
i den frivilliga rörelsens muskel, som det kroppsliga träder fram
både i sin högsta fulländning och i sitt största beroende af själens
genom viljan verkande magt. Detta muskelns psychiska beroende
bör vid dess physiologiska betraktelse icke förgätas. Muskelrörelsen
beror, såsom bekant, af tvenne momenter: expansion och contraction.
Det sednare är det negativa, det materien reducerande, det förra åter
det af själen omedelbart beroende productiva. Deraf följer, att
kroppsrörelsens helsosamma inflytelse på organismens utveckling och helsa
är stark, i samma mån den omedelbart bestämmes af psychiska
krafter, såsom glädje, mod, arbetshåg, kämpalust, ärelystnad o. s. v.
Detta är åter händelsen med lekar, kapplöpningar, brottningar,
ridning, dans, militärexercis och kroppsliga arbeten i allmänhet. Den
methodiska gymnastiken åter gör icke afseende på detta
muskelrörelsens psychiska beroende, utan uppfattar contractionen såsom
huf-vudsak. Hvad har väl följden blifvit deraf? Jag har föstat
uppmärksamhet vid en och annan man, som flitigt användt den
methodiska gymnastiken; och långt ifrån att vara friska och muskelstarka,
hafva de varit hectiskt hackhostande, krokryggiga, smalbenta,
spensliga, magra och i ovanligt stort behof af varm beklädnad. Men
dessa iakttagelser äro för få att kunna bevisa något. — Glädjen är
barnaålderns starkaste psychiska utvecklingskraft, men detta tyckas
uppfostrare icke akta på eller behjerta. Att de göra lexan så
tråkig som möjligt, hör icke nu till ämnet; men då den methodiske
gymnastikläraren kommer till och vill utsträcka tråkighetens välde
äfven till lekarne, taga ifrån dem deras frihet och underkasta äfven
dem skoltvånget, då borde väl läkaren vederbörligen erinra, att
sådant icke kan verka till befordran af kraft och helsa. Då man
ihåg-kommer denna tråkighetens mer och mer utvidgade magt öfver
bar-naåldem och tillika, att sömnens välde icke vederbörligen högaktas,
kan man, om någon frågar hvarför i vår tid uppfostras egentligen
blott mer eller mindre lärda och skickliga medelmåttor, icke behöfva
leta särdeles långt efter svaret*).
*) En qvick fransk författare säger om LTÉcole normale eller,
såsom den nu kallas, LTEcole polytechnique, uatt den varit en förträff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
