Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>ch förgätes. Detta bör rättas och en större uppmärksamhet egnas
åt det specifika i medicamenternes verkningar. Detta åter fordrar
en, af förutfattade meningar mer oberoende, iakttagelse vid
sjuksängen af medicamenternes verkningssätt, än nu vanligen äger rum*).
Jag vänder mig slutligen till den nya utvecklingsform af
medicinen, som i practiskt afseende är den vigtigaste och
tramtidshalti-gaste af dem alla, och i theoretiskt har endast psychiatrien till
med-täflare. Det är nämligen den politiska medicinen, eller medicinen i
dess förening med statsförvaltningen. Denna höga och omfattande
disciplin är ännu i sin barndom. Den grundlades eller rättare
börjades af den äfven i andra afseenden förtjenstfulle J. P. Frank. Men
han uppfattade blott den yttre sidan deraf och icke en gång denna
fullständigt, samt gaf henne derföre det hennes höga bestämmelse
föga värdiga namnet af Medicinsk polis — (Medizinishe Polizey).
Medicinen är ännu hufvudsakligen privat medicin, och har blott den
individuella sjukdomen till föremål för sin verksamhet. Väl
sammanföras dessa individuella sjukdomar i massor på sjukhus och
hospitaler, men de betraktas äfven der såsom individuella. Den
politiska medicinens princip och utgångspunkt, är åter insigten deruti,
att de menskliga samfunden icke äro aggregater, utan med
gemensamt lif begåfvade och deraf bestämda helheter. Icke blott
nationerna eller folken utgöra sådana helheter, utan äfven familierna och,
hvad som är af särdeles vigt, folkmassorna. Men likasom de hafva
*) Vi hafve väl troligen alle fått iaktaga att, d& vi ledde af vår
personliga erfarenhet användt medicamenter i fall, der den allmänna
in-dicationen hvarken anbefaller eller ens kan rättfärdiga deras bruk,
framgången ådagalagt det medlet varit för tillfället passande. Så är det
händelen med Opium, China, Calomel, Jern, Arnica m. fl. Att Opium, som
alltmer bekräftar sitt anseende af att vara det mägtigaste och
mångsidigaste af alla läkemedel, och allt fullständigare ådagalägger sanningen
af Sydenhams ord: ttSine opio claudicat Medicinau, är sömngifvaude,
smärtstillande, indirect kramplösande och hämmande vissa profluvier,
säger oss pharmakodynamiken, men att det tillika är en af de
kraftigaste stimuli, vi kunna använda, på sangvificationen och i följd deraf har
en mägtig antidyskratisk kraft, torde icke af alla medgifvas. Arnicans
verksamhet, sfisom specificum emot comraotioner i hjernan och andra
in-elfvor samt i börjande paralysier är af ålder känd, men den kan ifrån
pharmakodynamikens nuvarane ståndpunkt icke förklaras. Jag har dock
sett prof deraf, som slagit mig med verklig förundran. Det är vid
betraktelsen af sådana fall af medicamenternes specifika krafter, som jag
tror mig hafva fattat den verkliga betydelsen af den Cnidiska skolans
sköna benämning på läkemedlen: Gudarnes händer, Xsiqcu twv Qewv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
