Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen lider, svag och ofullkomligt utbildad, åldras tidigt, och blir, då
han af acuta sjukdomar angripes, snarare än andA ett offer derfor.
Den besväras äfven af en mängd chroniska sjukdomar, som väl äfven
hos andra förekomma, men dock der äro både mindre freqventa och
mindre intensiva. Dessa chroniska sjukdomar förekomma mest uti
abdominal-organerna, och deras vanligaste former äro cardialgi och
diarrhé. Spinallidanden, isynnerhet i korsryggen, äro äfven vanliga.
Det är dock tvenne grunddrag, som omedelbart utgå från
pauperis-men, och som mägtigt återverka till förhöjande af dess intensitet.
Det ena af dem har ännu icke fästat mångas uppmärksamhet, men
jag tror dock på dess verklighet. Det består åter uti slägtlifvets
väl qvalitativt låga men qvantitativt stegrade productivitet, i följd
hvaraf de barn, som födas väl äro klena, svaga och snart
förgängliga, men i stället många, och derigenom är, såsom det isynnerhet i
Irland visat sig, öfverbefolkning ett fruktansvärdt phænomen af
pau-perismen, då den i högre grad genomgripit folklifvet. Det andra
grunddraget är mer kändt, och till sin djupa skadlighet uppskattadt.
Det består åter i benägenhet för starka drycker. Frosseri och
dryckenskap äro laster, som tillhöra alla samhällsclasser, och de hyfsade
former deraf, der man ofta nog, under det man sjelf öfverlemnar sig
åt dessa kroppsliga njutningar, med hurtigt högmod gör den fattiges
utsväfhingar till föremål icke för medömkan utan för hån och förakt,
äro mer än väl kända. Hos pauperismens offer har dryckenskapen
likväl en djupare rot. Den verkliga hungerkänslans qval äro
förfärliga och bränvinet verkar stillande derpå. Då den fattige gjort
denna erfarenhet och sedan icke faller för superiets frestelse, är han
högst aktningsvärd, och då han dukar under derför är det hårdt, att
utan skonsamhet bryta stafven öfver honom. Att den som svälter,
super när han kan få tillfälle dertill, år dock ett allmänneligt factum
och det följer deraf att superiet bör betraktas mer såsom
pauperismens följd, än såsom dess orsak, ehuru det förfärligt djupt
återverkar till förhöjande af dess elände. Det bedröfligaste uti
pauperismens factum är dock förnedringen inom det psychiska. Att de
in-tellectuella krafterna äro svaga och hos några gränsa till idiotism är
kändt, och försöket att afbjelpa detta onda genom folkskolor vittnar
mer om välmening än om insigt. Men det bedröfligaste är dock att
samvetets magt, medvetandet af det rättas nödvändighet, den djupa
känlsan af förbindelse och pligt, alltmer försvagas, i följd hvaraf det
uppkommér hos de fattige en rörlighet i tänkesättet, som då
förtrycket icke förmår hålla slafsinnet vid magt, gör dem till villiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
