Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett med pauperismen nära sammanhängande granddrag, år det
excessiva begäret efter penningar och rikedom. Besittningen af desse
anse oräkneliga menniskor nu för lifvets högsta mål. Girigheten
ansågs förr för en förnedrande last. Nu anses den för dygd, för de
stora industriella företagens starkaste spånningskraft. Ett af
verlds-historiens stora tacta är dock det, att fattigdom och rikedom åro
tvillingbröder. De framkalla oupphörligt hvarandra och kämpa med
hvarandra först hemligen och sedan uppenbart, och den slutliga
segern har hittils alltid vunnits af fattigdomen och jag kan icke hysa
något hopp. att det skall gå annorlunda nu.
Ett annat grunddrag hos vår tid är dess fanatism. Den religiösa
fanatismen har väl afklädt den förfärligt blodiga drägt, den i
förflutna tider bar, men om den det oaktadt försvunnit kan sättas i
fråga. Det är dock ej den, som ger character åt vår tid, utan den
politiska fanatismen] har nu intagit dess plats, och såväl i hat som
grymma handlingar har den icke gifvit sin företrädare efter. Man
gripes verkligen af häpnad, då man egnar en fullständig betraktelse
åt det djupa och vidt kringgripande hat, som i vår tid usurperar den
moraliska grundkraftens betydelse och ställning. Man hatar
dynastier, statsförfattningar och traditionella lagar samt brännmärker med
bitter fiendtlighet det fredliga tänkesättet, välviljan och
fördragsamheten med den vanärande benämningen af servilism. Man hatar väl
icke religionen sjelf nu så ilsket som i det adertonde seklet, och
ropar icke såsom då: "écrasez rinfame", när man får se något tecken
dertill; men hatet till kyrkan och presterskapet är deremot i stark
tillväxt. Man säger väl ofta, att detta hat är i granden icke något
annat än nit för förbättring och reform, men detta är i de flesta fall
ett tomt och sanningslöst förebärande. Det af hatet genomträngda
tänkesättet hyllar icke någon positiv idé, och har icke något med
klar insigt upp fattad t mål, hvilket det kan omfatta med kärlek och
nit. Manga påsta väl t. ex. det de vilja hafva en republikansk
statsförfattning, men huru kan man Lafva ett republikanskt tänkesätt,
dä man dyrkar Napoleonsväldet, som sannolikt var den längst dritna
despotism, som nägonsin^fnnnits på jorden, och kallar det slafsinne,
hvartill dess stiftare förmådde genom sitt förtryck förvandla den
politiska characteren hos nästan oräkneliga menniskor, för äkta
medborgerlig dygd? Hatet är således ursprungligt och har en djupare
rot än nitet för förbättring, samt är en djupt kringgripande
sjukdomsorsak, om det icke redan är verklig sjukdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
