Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl att vänta, det inom moralens och politikens områden
philoso-phien till utvecklingen och vidmagth&llandet af sundare, djupare och
ädlare principer skulle hafva utöfvat en hufvudsaklig magt. Men
denna väntan har, såsom det synes mig, slagit felt. Moralens
grundsatser hafva attagit i styrka, visshet och omfattning. Utom det att
samvetets sublima, himlabuma kraft hos ganska många förbleknat
till en temligen slapp hederskänsla, har moralens theoretiska
grundtanke, det godas idé och absoluta motsats till det onda, blifvit
genom falska läror oklar och förvirrad. A ena sidan hafva ansedde och
af philosophema sjclfva beprisade män yrkat, att det godas idé är
en traditionell fördom, att skiljaktigheten emellan det goda och det
onda är oväsendtlig och att endast ihärdigheten att uppnå ett
föresatt mål, detta mål må för öfrigt vara hvilket som helst, förtjenar
att kallas dygd; och å andra sidan hafva ännu flera påstått, det
passionerna utgöra viljans bestämmande krafter och böra omhuldas,
emedan det endast är genom sitt beroende af dem, som viljan blir fri.
1 politiken hafva i flera år icke allenast de ytligaste meningar, utan
äfven de vildaste och lägsta passioner, fräckt tillvällat sig vishetens
magt och namn, och i synnerhet nog flitigt usurperat philosophiens
titel.
Jag önskar att här icke blifva missförstådd. Jag bär djup
vördnad för philosophiens bestämmelse och är öfvertygad att om den
starka reflection, som utgör denna bestämmelses väsendtliga
innehåll, icke fullständigt genomtränger kunskapsodlingen, denna måste
förlora grundlighetens character och afvika ifrån sanningens väg.
Men reflectionen, äfven i sin högsta möjliga utvecklingsgrad, är en
negativ själsfunction, och då den misskänner denna sin betydelse och
eftersträfvar att med |*>sitiv kraft herrska öfver tankens verld,
eman-cipera sig icke allenast den empiriska forskningen och de ytliga
meningarne ifrån dess magt, utan äfven passionerna. Då hon åter
der-jemte, för att lägga en säker grund för sitt välde, ihärdigt
motverkar och bekämpar det verkligt positiva i den andliga verlden,
mensk-lighetens egentliga och högsta utvecklingskraft, medvetandet af det
eviga eller religionen sjelf, för att tvinga henne att draga sig
tillbaka inom känslans område och såsom vetenskap blifva stationär
inom en bestående lärobyggnad, då uppkommer en sådan
cultnrcha-racter som den, hvilken tillhör och utmärker vårt tidehvarf.
Den andra vägen åter är den practiska, eller tankens tillväxt
och utveckling genom verklig, det yttre genomträugande och
besegrande handling. Här måste jag i förhand aumärka, det knappt nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
