Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag till befordran af detta meningsvälde, aldrig missbrukade den
myndighet, som tillhörde mitt lärarekall. Detta hade sin grund
ning, pathologien nu har, att nästan uteslutande uppfatta sjukdomens
topiska sida. Han är måhända den förnämste af de pathologer, som
förstört det ifrån forntiden traditionella begreppet om feberprocessens
form, och det är dock detia begrepp, som var centralt inom
pathologien, sä länge denna ännu hade en vetenskaplig existens.
Förtjenstful-lare var hans strid med den ytliga dynanism, som uti Brown hade sin
egent iga eulmination. Han yrkade att kraft, ()?’rafitc eller relativ
verksamhet alltid utgår eller refleeteras ifrån ett materiellt substrat, och att
således den förra å ena sidan alltid förutsätter den sednare samt å den
andra den sednare icko är möjlig utan att yttra den förra. Dess varelse
blir endast derigenom uppenbar. All kraft åter är kufvande, och verkar
på andra kroppar än den, ifrån hvilken den utgår, attraetivt eller
assi-milativt — och i följd deraf är spänningen mellan kropparna nödvändig.
Så långt gick Reil, men hvarken neutralisationen eller den absoluta
verksamhet, genom hvilken det materiella substratet sjelft ursprungligt
uppkommer, ingick i hans verldsåsigt, och han stod således på
materialismens ståndpunkt; men denna var sådan, att han behöfde blott gå framåt
eller fortsätta sin meditation, för att komma till en bättre och ljusare.
Reil var praetisk läkare i stor stil, och derför kunde Pinels uppmaning
att behjerta de vansinniges vanvårdade ställning icke undgå att hos
honom åstadkomma en stark väckelse. Han uttalade derföre i afseende
på de vansinnige läkarekonstens fordran, med en kraft sådan den anstår
den sanna humanitetens apostel, och blef verkligen hörd. Han skattade
äfven detta för det bästa han gjort, och yttrar, då han talar derom,
uDies sey mein Nachruhm, in dem ich fortlebe, wenn der Sturm Uber
meine Gebeine saust. So läuft ein Gedankc unsterblich durcb
Men-schenketten fort, wenn längst das Organ zerstört ist, das ihn zuerst
aussprach, und tritt in neue Associationen, wie der Staub in neue
Gestalten, hervor.a — Men ifrån att g& längre fram i Psychiatricns
vetenskapliga studium, hindrade honom den materialism, hvilken han såsom
vetenskapsman i allmänhet hyllade. Den utgjorde verkligen en förlåt,
som för honom dolde det heliga. Men han längtade till detta, och sökte
genom alla do forskningsvägar, som möjligtvis stodo honom öppna, att
komma dit. S& tillegnade han sig med allvar och nit, anatomiens,
che-miens, physikens, eleetricitetslärans, animala magnetismens och slutligen
äfven den Schellingianska philosophiens forskningsarter. Hans ihärdigt
sökande ande ville begagna allt slags kunskap, som kunde komma i hans
väg, för att vinna öfvertygelse och verklig insigt; Ett utmärkande
uttryck af hans starka och manliga character var hans välde öfver
språket, ty en så både klar och kraftfull diction har väl sällan någon
medicinsk författare haft Han utöfvade äfven med trohet, nit och framgång
sitt yrke, och vann deruti ett så stort anseende, att efter slaget vid
Leipzig, de allierade monarkerna gfifvo honom det lysande, men af
förfärligt stora åligganden åtföljda uppdraget, att såsom chef öfvertaga
läkarevården vid deras arméer. Han smittades dock snart af fältfebern^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>