Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Min fröken . . . . . . . .
En halft skygg, halft misstrogen blick mötte ho-
nom, sedan såg hon åter bort och gick raskt vidare.
Han tycktes vara mer förvånad än egentligen glad
öfver sin djerfhet att tilltala en obekant ung dam på gatan
och rodnade som en pensionsflicka. Men snart var han
åter herre öfver sig sjelf och fortsatte i en ton, som han
fruktlöst sökte göra lugn och obesvärad.
— Min nådiga . . !
Hon fnittrade till ett ögonblick, den stora, långa kar-
len, som gick der bredvid henne tafatt och brydd med sin
mjuka filthatt i handen, föreföll verkligen litet löjlig. Men
strax derpå erinrade hon sig, att en anständig ung dam ej
tillåter en okänd helsa så der förtroligt. Hon rätade ener-
giskt ut ryggen, satte den lilla förtjusande trubbnäsan i
vädret och sade värdigt.
— Aflägsna er!
Han lydde naturligtvis ej — hon skulle antagligen al-
drig ha förlåtit honom det — utan tillade med ett svagt
försök att skämta.
— Min onådiga då . . . . . . .
Längre kom han ej och för att ha något att göra, satte
han hatten på hufvudet igen och väntade, att hon i sin
ordning skulle vara af den godheten och yttra något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
