- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
5

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Fröken Svan, ni får inte längre vara ond på mig
för min . . . . . . han tänkte säga oförskämdhet men än-
drade sig i sista stunden och sade — djerfhet, jag brukar
inte antasta fruntimmer . . . . . . .

— Inte det? afbröt hon med en hånfull krökning på
sin fylliga öfverläpp. Hennes ton var allt annat än vänlig,
hon var ännu förbittrad på sig sjelf, öfver att ha sagt sitt
namn till en främmande herre — hvad skulle han väl tänka
om henne? — men alltsamman var hans fel, och hon äm-
nade ej spara honom.

— Visst inte, försvarade han sig ifrigt — så mycket
mer som jag såg, att jag . . . . hm! . . att jag . . . . . .

— Fortsätt för all del! inföll hon elakt.

— Nåväl, lofva att inte vara ond på mig! — Han vän-
tade en kort stund på svaret, och då hon ingenting sade,
fortfor han. — Jag har visserligen burit mig opassande åt,
men . . . . . . . .

— Tack för sällskapet! afbröt hon i samma föga vän-
liga ton som förut. — Jag bor der borta.

— Och ni vill inte höra, hvad jag har att säga er?

— Jag har inte tid. Ni tycks för öfrigt ha så ofant-
ligt mycket att säga, att ni ej får fram ett ord. — Hon
var åter inne i rollen och skrattade sakta men belåtet.

— Det har jag verkligen. — Hans röst var allvarlig
och för första gången märkte hon, att den var ovanligt
vacker. Ingen sådan der slipad och polerad teaterstämma,
der konsten får ersätta hvad naturen nekat, utan en osko-
lad men klangfull och sympatisk röst med någonting af
stål uti.

Men teatern var bennes lif och hon spelade sin roll
till slut.

— Ni får ursäkta mig herr. . . . . namnet var ju Ber-
ger? — Jaså. Ni får ursäkta mig, jag har litet svårt att
tro det. — God natt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free