- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
12

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alls, hur intelligenta personer orkade sitta och slöa med
kortlapparne, kanske mest derför, att han sjelf ej idkade
mer än två spel mariage och knack och aldrig om pengar.
Sven drack ett glas punsch eller två, åsåg spelet och gäs-
pade. Så kommo Bagge och Johan III i lufven på hvar-
andra.

— Ska du inte sätta honom i mellanhand, hva?

— Åh tig, du förvillar mig bara.

— Du spelar tag mig f—n som en nors.

— Spelar du bättre du, säg!

En stunds tystnad uppstod. Sedan började gnabbelt
ånyo, och Sundin kastade sig hufvudstupa in deri för att
hjelpa än den ene än den andre, tills bägge två oväntadt
föllo öfver honom och tvålade till Sundin, så att äfven han
började göra fauter. Stilling endast log och tog hem betar.

Sven reste sig snart och sade adjö, det der var ingen-
ting i hans stil.

— Tänker du redan gå?

— Ja, jag ska ut på Djurgården i morgon bittida och
se på höststämningen.

Han dref utför några gator och ämnade just skynda
hem, då han mötte henne. Han såg ett par vackra, ny-
fikna ögon och en ljus, krusig lugg under ett stort hatt-
brätte och utan någon som helst afsigt slog han in i samma
riktning som hon. Fem minuter efteråt kom han på den
tanken att säga något. — Ja, hvarför inte. Han läste över
en passande inledning, ty han såg genast, att hon ej var
af den sortens fruntimmer, som man ostraffadt tilltalar på
gatan, men just derför roade det honom och lydande ett
pojkakligt begär att ställa till oreda närmade han sig. Han
fick icke ett ord öfver läpparne och gick förbi; hon låtsade
ej om någonting, fastän hon otvifvelaktigt märkt hans miss-
lyckade manöver. Nå nästa gång då, tänkte han. Nästa
gång medförde samma nedslående resultat. Då blef han
smålt ond på sig sjelf och föresatte sig att lyckas. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free