- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
15

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den korta, allt för korta sommarens innehållsrika drapa,
medan hösten gråter strida tårar öfver sitt eget verk.

Med hatten käckt skjuten på nacken och en slocknad
cigarrett mellan läpparne dref Sven Berger omkring vid
Rosendal. Såsom varande målare beundrade han allt skönt,
och denna plats, en af de vackraste bland det vackra Stock-
holms omgifningar, tilltalade honom särskildt. Dessutom
såg han sig om efter ett passande parkmotiv till en genre,
som han hade fullt färdig — i hufvudet.

Egendomligt nog tänkte han för ögonblicket mycket
litet på den blifvande taflan, han såg öfverallt ett par lif-
liga, spelande ögon, en något uppåtböjd men välformad
näsa och ett par svällande läppar, hvilka ibland krökte sig
till ett mer än lofligt högdraget leende.

Sven var en säflig, drömmande natur, en af dessa,
som ej lätt äro mottagliga för intryck; men hvilka i stället
så mycket längre bibehålla sig i samma stämning. Han
var inte kär, knappast ens förtjust, men han var på god
väg att blilva både det ena och det andra, förutsatt att
slumpen förde honom i hennes väg.

Han tände sin cigarrett men tyckte, att röken äcklade,
och kastade bort stumpen. Det vore kanske bäst att tänka
på parkmotivet och för den skull började han se sig om-
kring.

Tre pladdrande flickröster, sex spelande ögon och . . .
. . . . . . innan han hunnit röra vid hatten voro de redan
förbi.

Det var hon och två andra, och han stod der och såg
efter henne, stod der som en ohöflig narr, som . . . . . .
åh . . . ! Han knycklade ihop hatten mellan händerna,
svor till ett tag öfver sin tankspriddhet och stod troget
kvar på samma ställe, som om han hoppats, att hon skulle
vända sig om.

Just i själfva vägkröken mötte han dem och så voro
de förbi, långt borta. Det var som en dröm, en mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free