- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
16

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behaglig men också förarglig dröm, ty det är ju alltid dumt
att ej begagna sig af tillfället, hade han hört påstås.

De tre unga damerna fortsalte sin väg framåt staden.
Hon hade nog sett honom redan på långt håll och väntade,
att han skulle helsa, men han . . . . . puh . . . ! Han
var bestämdt ingen treflig karl. Hon höjde på axlarne,
men just då de gingo förbi hvarandra, märkte hon, att han
hade vackra ögon, ja inga sådana der eldiga teaterögon,
med hvilka man, plus litet smink förvrider hufvudet på små-
flickorna i salongen, utan sådana der djupa, varma ögon,
i hvilka den, som vill det, kan läsa ofantligt mycket.

— Såg ni honom? frågade hennes granne till venster,
en lång flicka med böjd näsa och ett, hvad man kallar,
grannt utseende.

— Hvilken! utropade grannen till höger, en liten späd,
blek varelse, som i Italien skulle ansetts för en skönhet,
men som här, der blondiner äro vanliga, endast kallades
en pigg tös, ingenting vidare.

— Hvilken? — Den långa höjde på axlarna med en af
dessa loja rörelser, som äro så kännetecknande för kvinnor,
hvilka veta sig vara vackra. — Han der borta förstår du
väl, Lydia. Men inte lyckades dina små ögon upptäcka
honom, tycker någon det! Du ser aldrig mindre saker än
spårvagnar och femvåningshus, du.

— Det har du rätt uti, svarade den lilla näbbigt och
satte trubbnäsan i vädret. — I det fallet är jag inte lik
dig, som tittar på alla karlar, de må nu vara si eller så.

— Ja, och till gengäld se de på mig, så mycket de
orka, sade den långa på ett sätt, som utvisade, att hon
var särdeles nöjd med detta obestridliga faktum. Hon var
för öfrigt säker på sin sak, direktör Ahlström placerade
henne alltid närmast rampen i operetterna.

— Är du förvissad om, att han der borta tittade på
dig och ingen annan? frågade Julia Svan, som alltid blef
förargad öfver sin långa kamrats skryt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free