- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
17

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja visst, svarade denna med det olympiska lugn,
som ensamt är mer förkrossande än det mest dräpande
svar.

Julia bet sig hårdt i den lilla fylliga underläppen, den
der »långa David» — hon hette egentligen Ruth Davidsson
— vär odräglig med sin ohöljda egenkärlek. Se blott på
henne . . . liksom det ej funnes fler vackra flickor i verlden.
Hon slräckte på sin näpna figur, vaggade med höfterna så,
som fru Bergman, primadonnan, brukade göra, och sneg-
lade öfver axeln bakom sig. Mycket riktigt, der stod han
ännu kvar med hatten i handen och såg dum ut, naturligt-
vis såg han dum ut, men det var hans eget fel alltihop.
Likväl . . . . . hon rodnade af tillfredsställelse vid denna
tanke, kanske han redan var förtjust i henne, då förlät hon
honom. Och för att tillstå sanningen, hon var väl värd
att blifva förtjust uti.

Snarare kort än lång, förde hon sig på ett sätt, som
kom henne att se betydligt längre ut än hon i verkligheten
var. Lemmarne rörde sig smidigt och graciöst och öfver
hela gestalten hvilade denna obeskrifliga förening af ett
barns elastiska behag jämbe kvinnans fulländadt säkra håll-
ning, som aldrig förfelar att slå an på männen. Hennes
drägt, fastän enkel, vald med verklig smak, dolde ingen-
ting af detta, den framhöll tvärtom kroppens mjuka rund-
ning och utvisade, att hon åtminstone var i besittning af
ett omdöme, som tyvärr saknas hos så många unga damer.

— Ser ni, der går löjtnant Anckarklou. — Den långa
gjorde en liknöjd gest med sitt parasoll, och den lilla trubb-
näsan vändes genast åt det håll, der herr löjtnanten gick.

— Är han förlofvad? frågade Julia nyfiket och mönst-
rade det fruntimmer, som hängde vid hans arm.

— Ja, han lär vara det. Hon ser förstås ingenting ut,
men hennes far är vådligt rik. Löjlnanten talade sjelf om
det på en supé här om dagen. Elfrida Falk var hans
dam då.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free