Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Äh var hon? — Trubbnäsan vred sig rundt för att
se efter löjtnanten och hans fästmö, medan den långa, som
alllid var väl underrättad, fortsatte.
— Stackars löjtnanten, som måste taga den der fulnin-
gen för all reparera sina affärer. Men det är nästan alltid
så, de stiligaste karlarne ha mest ondt om pengar.
Julia tyckte, all hennes kamrat pladdrade. som en skata,
och höjde otåligt på axlarne.
— Vet ni, hurudan den nya pjesen är? frågade hon
för att säga något.
— Segerström påstod, att den var någonting riktigt
jubelextra, inföll trubbnäsan.
— Jaså. — Julia gjorde en missnöjd åtbörd, hon kände
till regissörens, herr Segerströms, extrapjeser. Tjugo vackra
flickor exponerade i bengalisk belysning, ett minimum af
handling, några kupletter, som skulle vara kvicka, men
hvilka oftast voro bedröfligt tarfliga i alla afseenden och en
musik, der messingstallrikarne och bastrumman voro för-
härskande, neej, regissörens extra pjeser föllo henne ej rik-
tigt i smaken. Men publiken, af hvars obeständiga gunst
teatern ytterst berodde, föredrog denna s. k. lätta genre,
som helt enkelt inte var något annat än ett kännbart slag
i ansigtet på det sunda förnuftet. Julia tyckte visserligen
om att få visa sig och blifva beundrad, hon var ju kvinna,
men hon föredrog obetingadt talpjeserna, ehuru de voro
mer ansträngande för de uppträdande, hvilka hade något
att göra i dem, och till den kalegorien hörde hon sorgligt
nog ännu ej, derför måste hon tills vidare nöja sig med
operetterna och i stort sedt hade hon ej mycket att an-
märka mot dem, vare sig de voro »extrapjeser», medel-
måttiga eller underhaltiga.
— Hvilken väg går du? frågade »långa David», som
sällan besvärades af öfverflödiga tankar, då de hunnit öfver
Djurgårdsbron.
— Raka vägen hem, svarade Julia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
