- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
27

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stone en, som uppskattade honom till sitt fulla värde, nå
han lofvade sig, att hon ej skulle behöfva ångra sin . . .
hm! . . . goda smak. För öfrigt hade han en gång blifvit
presenterad för henne, det var således hans skyldighet att
visa sig artig tillbaka och dermed kisade han öfver pince-
nezen på henne och log som en liten gladlynt cherub, hvil-
ket han ju äfven var.

— David, sade direktör Ahlström strängt, då akten
var slut — jag såg att du stod och kastade blickar ut i
salongen nu igen, låt bli de der dumheterna, har jag sagt!

— Åh, svarade den långa flickan liknöjdt — det var
bara ett par stycken, Aftontidningens recensent fick dem
allesamman.

— Jaså den der lilla burken, inföll direktören betyd-
ligt fogligare. — Nå han är då bara en vanlig murfvel,
men det blir bestämdt någonting af honom med tiden, jag
förlåter dig för den här gången. — Och han klappade fa-
derligt sin grannaste flicka på de nakna axlarne.

När Rajahns dotter, som enligt den stränga etiketten
vid sin herr faders hof ej tilläts uppträda annat än i säll-
skap med sina tre tärnor lemnat scenen, tyckte Sven, att
allt varit en dröm. Den sky af halfsiden, oäkta spetsar
och köttfärgade trikåer, hvari fröken Svan varit inhöljd,
föreföll honom som det vackraste, han någonsin sett. Hen-
nes på samma gång blyga och käcka tjufpojksmin, det ljusa
håret, som i tvänne flätor föll ned utefter ryggen, de smi-
diga, nästan kattlikt mjuka rörelserna och den skära rod-
naden på hennes duniga kinder bildade ett helt, som sedt
i belysningen från rampen för hans oförvillade ögon blef
mer än bedårande.

Den prosaiske Bagge, för hvilken ingenting var heligt,
knuffade Sven i sidan och frågade.

— Nå är du nöjd nu?

Sven nickade tyst. Han vågade ej säga något, rädd att
röstens darrning skulle förråda, hvad han kände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free