Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåja, den tjänsten kan jag väl göra dig. — Bagge
tände en cigarr, slog upp rockkragen, ty det blåste kallt,
och försökte vissla operettens gladaste melodi.
— Skynda dig! uppmanade Sven otåligt.
— Vi ha god tid, förklarade Bagge, som ville visa
honom, att han ända in i de minsta detaljer kände förhål-
landena vid teatern. — Vi få nog vänta tillräckligt länge
skall du få se. — Fem minuter efteråt hade de vikit om
närmaste hörn och fattat posto på trottoaren midt för arti-
sternas utgång.
Sven såg nyfiket uppåt den krokiga, illa upplysta trap-
pan med sitt tillkännagifvande: Förbjuden ingång, trots
hvilket en hel mängd personer gingo och kommo. Först
visade sig ett par teaterarbetare, som misstänksamt synade
de bägge herrarne, ströko förbi och skyndade vidare i blå-
sten, sedan hoppade en aktör ned.
— Nä se Bagge, hva’ tusan står du här för?
— Jag väntar, blef det lakoniska svaret.
— Holmgren, hva’?
— Nej.
— Jaså inte. Någon af flickorna kanske? — Äh, då
är det bättre, att du går med och dricker en toddy.
— Nej tack!
— Hvilka väntar du på? Vill du, att jag skall kila
upp och säga åt dem att skynda sig?
— Det är onödigt. — Kanske jag får presentera . . .
. . artisten Berger . . . . . . herr Andersson, skådespelare.
— Tjenis! — I hvilken bransch om jag får vara så
näsvis fråga? — Herr Andersson tangerade vårslöst hatt-
brättet med ett par fingrar och skakade hastigt den hand,
Sven räckte honom.
— Målare.
Herr Andersson hvisslade ljudligt och sade på ett sätt,
som utvisade, att han ej hyste synnerligen höga tankar om
målarkonsten och dess utöfvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
