- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
30

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jaså, penseldragare,. — Nå hör du Bagge, hvem
f—n väntar du egentligen på?

— Jag väntar inte på någon. — Bagge gjorde en gest
mot Sven, som om han velat säga. — Har du lust, så tala
sjelf om det.

Sven insåg, att hans uppriktighet ej var fullt grann-
laga, men han ville älven till delta pris veta något, och
sade för den skull.

— Jag väntar på fröken Svan.

Herr Andersson utstötte ånyo en gäll hvissling och
mönstrade Sven så noga, som mörkret tillät.

— Anfäkta, ni har pretentioner, ni! Känner henne
förut, hva’?

— Vi äro bekanta sedan flere år tillbaka. — Sven miss-
trodde herr Anderssons ogenerade språksamhet och ljög utan
att blinka.

— Kunde tro det. Hon är en knäfla pigg jänta men
tusan så högfärdig. Stork, den inbilske tenorbrackan, som
inte tar h hälften så bra som jag, lade an på henne en tid,
men hon snäste af honom, anfäkta, hon snäste af honom,
så det hven om det. — Och herr Andersson stötte fram
ett bullrande skratt, hvari äfven Sven instämde, glad öfver,
att fröken Svan just var den kvinna, han föreställt sig. —
Ja, det är väl inte värdt att be er följa med, fortsatte herr
Andersson med ett nytt skratt. — Tjenis! — Hör nu, kom
i håg, att ni är skyldig mig en långtoddy här näst, vi
träffas, herr Berger. — Tjenis! — Och med den ruggiga
hatten betydligt akterstagad och regnkappan fladdrande kring
sin magra gestalt rusade herr Andersson bort.

— Hur dan karl är den der Stork? frågade Sven, så
fort aktören aflägsnat sig.

— Jag känner honom inte.

Sven bet hårdt ihop tänderna och såg hatfullt mot tea-
tern, utan att veta det, hade herr Andersson skaffat sin
ovän Stork en ny fiende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free