- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
33

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det lofvar jag, eftersom jag ej mer tror mig be-
höfva det. Räck mig nu handen som bevis på, att ni för-
låter mig!

Hon låtsade tveka en kort stund och sade sedan:

— Det är inte värdt att neka; se där!

Han fattade ifrigt hennes lilla hand och tryckte den
hårdt.

— Nej, nej, så får ni inte göra!

Sven behöll icke desto mindre hennes hand, och då
han trodde sig märka, att hennes motstånd bestod mer i
ord än handling, tryckte han den ännu en gång. Nu drog
hon verkligen sin hand tillbaka och sade sakta:

— Ni får inte vara elak mot mig.

— Tror ni att jag kan, att jag vill det?

Hans röst smekte hennes öron, och hon såg upp till
honom, som om hon velat säga:

— Det vet jag.

— Förlåt att jag stör — ropade Bagge litet gäckande,
och fröken Davidssons vackra ögon mätte dem med en för-
undrad blick. — Vi tänkte säga adjö nu.

— Jaså. — Sven glömde bort att vara artig, och hans
dam tänkte icke ens därpå, de nickade bägge och gingo
vidare, lemnande sällskapet åt sitt öde.

Bagge skrattade ironiskt, och fröken Davidsson spär-
rade upp sina stora ögon mer än vanligt.

— Ä’ de kära i hvarann?

— Det tror jag knappt, men min själ ser det inte ut,
som om de hålla på att bli det.

Hvad Sven sade den kvällen, var det honom omöjligt
at erinra sig efteråt, han kände endast en sak, att han
var öfverlycklig.

Vid porten skildes de ceremoniöst och hastigt, mycket
för hastigt tyckte bägge, men de voro ängsligt rädda för
någonting nytt, någonting oförklarligt, som smugit sig
över dem och gjorde dem skygga för hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free