- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
39

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de tiljor, som föreställa världen, och beträdde i stället den
verkliga världens ohyflade bräder.

Vid denna tidpunkt var Svan tillräckligt gammal för
att vara någorlunda klok. Konsten ville ej veta af honom,
alltså vände han konsten ryggen och beslöt att blifva en
praktisk man, en nyttig medborgare i ett lagbundet sam-
hälle, sade han själf med en sista rest af f. d. tragikern
Svans patos.

Det är egendomligt med misslyckade skådespelare, ha
de bevarat litet af sitt vanliga, sunda förnuft kvar efter
skeppsbrottlet bland konstens bränningar, slå de sig alltid
fram. Ingenting är för simpelt för dem, och ingenting
är så dåligt, att det ej kan blifva bättre. Naturligtvis
visa de ej detta genast, först när de misslyckats i ett par
dussin olika försök, komma de efter hand under fund
därmed.

I ungdomligt öfvermod sigtade Svan på litet af hvarje
och blef regelbundet stukad, men det bekom honom ej det
minsta — att börja med. Han skakade på sig likt en våt
hund, och när han blifvit torr igen, ungefär lika fort som
en dylik, sigtade han på något nytt. En annan än Svan
skulle funnit lifvet fullt af bittra missräkningar, men han
gjorde det ej, han var ännu för mycket skådespelare, eller
med andra ord han ställde sig själf för högt att begripa
något däraf, han inskränkte sig till att med en axelryck-
ning beklaga de förblindade stackarne, som sade nej och
därigenom visade, att de ej insågo sitt och på samma
gång hans eget bästa.

Men man må äga alla fullkomligheter, hvilket Svan
ännu ansåg sig göra, det är dock på långt när ej tillräck-
ligt, man måste äfven öfvertyga andra därom, och det
lyckades ej för honom. Han blef en tid bitter och gall-
sjuk, sade oförblommeradt, hvad han ansåg vara sanningen
— och förlorade alltid därpå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:22:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free