- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
45

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var han inte Eskil Svan, som spelat tragedi i landsorten
för snart tjugo år sedan?

Julia blef riktigt glad öfver hans så tvärsäkert afgifna
löfte. Hon hade ärft en god del af faderns lifliga men
fullkomligt regellösa fantasi, och det trefligaste hon ännu
visste, var teatern. Liksom de flesta andra kvinnor ville
hon först och främst bli beundrad och hyllad, om för yttre
fägring eller inre egenskaper var henne liksom de flesta
andra likgiltigt. Obekant med verkliga förhållandet, inbil-
lade hon sig, att hvar och en, som mer eller mindre —
helst mindre, det hade hon redan märkt — klädd visade
sig på scenen, alltid väckte jubel i salongen. Tidens tarf-
liga smak ingaf henne den tron, att den, som var vacker,
var viss om segern. Och hon var vacker, det visste hon
säkert, alla unga flickor säga sig ungefär detsamma, hela
skilnaden mellan henne och dem bestod däri, att Julia sade
det öppet.

Att de, som blifvit verkligt stora på scenen, föraktade
dessa simpla knep och sällan nedläto sig att begagna dem,
det lärde Julia sig inse först långt efteråt. På sekund-
teatrarne hade hon sett fru Den och den eller fröken X. Y. Z.
i en dräkt, hvilken dolde så litet som möjligt, bli applåderad
och inropad, och hon fann det helt naturligt att på samma
lättvindiga sätt som de uppnå samma lysande resultat.

Vaktmästar Svan erhöll ett bleklagdt nej till svar på
sin allt annat än anspråkslöst framställda begäran om dot-
terns engagement vid landets främsta scen. Utan under-
byggnad togs ingen emot, och nu, när elevskola ej fanns,
ställde man på de nyupptagna en hel mängd fordringar,
af hvilka Julia ej fyllde en enda. Svan höjde på axlarne
och beklagade i sitt stilla sinne, precis som han fordom
gjort för egen räkning, den dåraktiga teaterledarens be-
klagliga brist på insigt och förstånd.

Följande dag infann han sig hos direktör Ahlström.
De två kände hvarandra sedan Svans glansperiod — under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free