- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
48

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Får jag verkligen det?

— Hä hä hä, jaa. Infinn er i morgon på sångsalen,
så delar kapellmästaren ut stämmorna.

— Tack, herr Segerström! — Julia var mer än nöjd.
Ingen frågade i fall hon ägde röst eller ej, man sade helt
enkelt åt henne att infinna sig i morgon och börja, det
var tacksamt att vara anställd vid en sådan teater.

— Nu börjar jag på allvar — underrättade Julia sina
föräldrar vid hemkomsten.

— Hå kors! — utbrast modern häpen.

— Jag kunde väl tro att det inte skulle dröja så länge
— förklarade fadern, men hans röst ljöd inte på långt när
så belåten som vanligt, han hade börjat misstänka, att
Julias framgång ej var fullt så säker, som han föreställt sig.

Julias början motsvarade alls icke hennes förhopp-
ningar. Hon fick deltaga i körerna på samma sätt som
alla de andra, och fyra månader efter denna sin första
debut hade hon ej hunnit ett steg längre. Jo, en fram-
gång väntade henne, eftersom hon visade sig användbar
gaf direktör Ahlström henne en månadslön af 45 kronor
och glömde henne tills vidare. Julia ansågs vid teatern
för en mycket hygglig flicka, man hörde aldrig några
historier om henne, och sina manliga kamrater höll hon
på vederbörligt afstånd, ty hon resonerade som så, att när
Storck, den förnämste, visat sig sådan, hur skulle då ej
de andra vara beskaffade.

Emellertid var hon icke nöjd med sin ställning.
Att få visa sig var långt ifrån nog för henne, hon ville
äfven väcka uppseende. Fru Bergman, teaterns prima-
donna, som aldrig brydde sig om att besvara statisternas
hälsningar, blef regelbundet applåderad hvarje kväll. Den
där gamla, dästa primadonnan, som gifvit lifvet åt fyra
långbenta flickslinkor, hvilka dagen i ände sprungo om-
kring på teatern och gjorde odygd, lurade allt parketten
grundligt, tänkte Julia. Att fru Bergman var i besittning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free