- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
49

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af en omfångsrik röst, tog hon ej med i räkningen; och
så, när det ej tjänade till någonting att förälska sig i de
manliga kamraterna, företog sig Julia att blifva afundsjuk
på de kvinnliga. Det var visserligen ingen egentlig sys-
selsättning, men det var nog att fylla ut de lediga stun-
derna i hennes lif, och lediga stunder hade hon många.

Småbestyr, afundsjuka och sångrepetitioner — med
en röst, som aldrig vetat af någon skola — det blef hela
henes verksamhet till klockan sju på aftonen. Sedan följde
representationen. Hon gjorde sin entré från höger, venster
eller fonden, alldeles som det föll sig, började sjunga, när
kapellmästaren viftade åt henne och de andra med takt-
pinnen och gjorde allt hvad Segerström befallt på general-
repetitionen. Hon gick och kom på scenen precis som
öfverallt annorstädes och tänkte aldrig på, att hon möjligt-
vis dugde till något annat än scenisk automat. Efter före-
ställningens slut tvättade hon sminket af sig precis som de
andra och gick, som det egnar och anstår en ärbar
flicka, direkt hem — med undantag af ett par kvällar —
åt sin enkla kvällsvard i köket, förargade sig en stund
öfver fru Bergman och somnade sedan som ett godt barn
för att nästa dag upprepa alldeles detsamma.

Och bland alla dessa obetydligheter dök han oförmo-
dadt upp.

— Min fröken . . .

Inledningen var den vanligaste, ehuru sättet skilde sig
från de föreskrifna formerna. Hans vördnadsfulla djärfhet
— hon kallade det så, det lät så intressant — narrade
henne att visa ett undseende, som var alldeles nytt för
henne. Julia visste nog, att en ordentlig flicka ej tillåter
en obekant herre följa sig, men . . . hon hade länge sökt
en ursäkt utan att finna någon . . . ja, hvad det var, som
denna gång förmådde henne att bryta mot sina föresatser,
begrep hon ej, och så följde fortsättningen alldeles af
sig själft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free