- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
55

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla, till och med sig själf . . . och så slocknade han helt
tvärt som ett utblåst ljus.

— Öfveransträngning och svält — förklarade läkaren,
som skött honom de sista dagarne af hans lif.

Alla kamraterna följde honom till Nya kyrkogården,
där den bäste af dem myllades ned för att bortglömd
multna bland tusentals andra. Vid grafven träffade de en
gubbe och en gumma, Sandbergs föräldrar, han grofarbe-
tare, hon tvätterska, hvilka endast sågo generade ut öfver
att så många fina herrar följt deras gosse till hans sista
hvilorum. Gubben i sin blå helgdagskavaj och sina sned-
gångna smorlädersstöflar stirrade slött i marken framför
sig, under det att gumman med sina krokiga, värkbrutna
fingrar förgäfves sökte gnida ögonen röda. Ingendera af
dem begrep något af det, som tilldrog sig omkring dem,
de visste endast, att deras gosse var död, och dö skola ju
alla människor. Presten, en ung man, förmodligen äfven
han en entusiast, höll ett kort tal öfver den bortgångne.
Han gjorde en sammanställning af rika löften . . . känslig
stolthet . . . bruten hälsa . . . och herrans allmakt, samt
varnade i bevekande ordalag den dödes kamrater att för-
häfva sig, ty . . .

Mer hörde Sven ej. Han blef bitter till sinnes, läm-
nade ringen kring grafven och gick, han hade fått mycket
att tänka på.

Hur meningslöst var ej lifvet. I Sandbergs lilla, svaga
kropp pressade det in en jättesjäl, som sprängde det bräck-
liga skalet och kastade bort honom lik en onyttig, sönder-
bruten leksak. Sven grät som ett barn, der han gick.
Hos den döde fanns tro och hopp, kärlek och handlings-
kraft, allt, af hvilket man skapar en öfverlägsen ande, allt
utom styrka att lefva. Sven förstod först nu, att lifvet
ej vill veta af lek och ysterhet, det är själft för allvarligt
att fordra annat än allvar, och konsten, för hvilken Sand-
berg offrat sitt lif, bjuder alla andra att göra på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free