- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
56

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätt. Slut med leken således, nu gällde det att pröfva sig.
Han slog upp kragen öfver öronen och skyndade hemåt
med stormsteg för att arbeta. En tanke hade gripit ho-
nom, han ville ur minnet måla den dödes porträtt. Han
gjorde det äfven, på två dagar fullbordades det. Från
duken strålade vännens drag lifs lefvande mot betraktaren.
Det blef ingen studie utan en människa af kött och blod
med ett par stora, drömmande ögon, hvilka afspeglade en
själ, som ägde förmågan att känna och dela med sig, man
såg bakom anletsdragen kärnan, som lyste fram genom
omhöljet.

Drifven af en impuls, som han ej sökte förklara, tog
Sven sitt porträtt med sig till akademien och visade det
för kamraterna. Ett beundrande sorl helsade honom. Var
han så styf, det hade de ej vetat — de sade finkänsligt
nog vetat i stället för trott. Men äfven professorn, hvars
gunstling lille Sandberg varit, fick se porträttet.

— Men det är ju helt enkelt utmärkt. — sade han. —
Hör nu, Berger — han drog Sven med sig bort, så att de
andra ej skulle höra, hvad han yttrade — skänk mig den
där duken, jag tyckte om Sandberg, jag . . . jag skall
gifva er något annat i stället.

Naturligtvis gaf Sven honom porträttet, han kände sig
allt för smickrad att vilja säga annat än ja till en dylik
begäran.

Professorn höll ord, då han lofvat Sven något annat
som ersättning, han gjorde honom till sin gunstling. Att
vän efterträdde vän, det var ju alldeles i sin ordning.

Somrarne tillbragte Sven regelbundet hemma på faderns
egendom, men han trifdes ej, ty ingen förstod honom eller
bemödade sig att göra det. Modern visade honom endast
en med respekt blandad tillgifvenhet, det såg ut som om
hon tyckt, att sonen på grund af sitt yrke kommit utanför
hennes sfär; och fadern åsåg hans arbete med okunnig-
hetens kritiska motvilja, visserligen tyst men tydligt nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free