- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
58

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett litet täckt ansikte förklarade pockande, att de ville taga
hans tid i anspråk, men . . . åh, han förlorade ingenting
därpå, han vann tvärtom. Utom det slutliga målet hade
han fått något nytt att kämpa för, och det kom honom
att spänna musklerna till det yttersta, han ville blifva de
blå ögonen värdig och tvinga dem att beundrande se upp
till sig.

Numera träffades de dagligen. Han följde henne troget
till och från teatern, väntade som en väl dresserad pudel
i regn och snö och blef strålande glad, så snart hon
visade sig.

Julia var rörd och stolt öfver hans oföränderligt upp-
finningsrika kärlek. När hon hvarje kväll kom utför den
trånga, smutsiga trappan från scenen och upptäckte hans
ståtliga gestalt på andra sidan gatan, log hon segervisst,
drog ned hakan i boan och vände sig till sina kamrater,
sägande med oefterhärmlig värdighet:

— Adjö, flickor!

De fnittrade naturligtvis, stötte menande till hvarandra
med armbågarne och gingo vidare smått afundsamma. Att
den där Julia, som ju inte var någon att tala om, fångat
en så stilig kavaljer skulle ingen trott i fall ej alla sett det.

De manliga kamraterna höjde indignerade på axlarne,
så der gick det alltid, de vackraste flickorna knepos af
utomstående brackor, hvilka ej begrepo deras värde, men
så voro också flickorna oförlåtligt dumma.

Herr Andersson, som af en slump gjort Svens bekant-
skap, kom litet emellan fram till den väntande, skakade
hand med honom, skröt i förbigående öfver sina inbillade
triumfer och påminde om sin toddy.

— Ser ni, herr Berger, en toddy är en härlig sak,
den räntar af sig hastigare än någonting annat. Den här
veckan har jag två att fordra, nästa blir det fyra. Var
inte orolig, min vän — tillade han beskyddande — jag
skall nog taga ut dem vid lägligt tillfälle, men ännu är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free