- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
60

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ni inbillar er inte. — Och tvärsäker vände hon sig
mot spegeln för att göra sitt rosiga ansikte ännu vackrare
med — smink.

De gingo nästan alltid arm i arm från teatern. Dessa
aftonpromenader voro Svens lyckligaste stunder under
dygnet. Han längtade hela dagen efter dem och kom stän-
digt en timme för tidigt, med undanteg af de kvällar han
som åskådare tillbragte i salongen, då slapp han vänta
mer än femton, tjugo minuter. Ingendera sade mycket
under vägen till Vasastaden, Julia endast smög sig intill
honom smekande och ömt, och han tryckte hennes arm
hårdt intill sin sida. Hon glömde helt och hållet bort att
spela komedi vid dessa tillfällen, hon var för lycklig öfver
hans hängifvenhet att tänka på något annat.

Numera hade de knappt något nytt att säga hvarandra.
Hon kände hans och han delvis hennes familjeförhållanden,
hon visste hvad han väntade och hoppades, och han hade
för länge sedan fått veta, hvad hon trodde om sig själf
och de andra vid teatern. Han delade fullkomligt hennes
åsigt om fru Bergman, den där gemena, intriganta män-
niskan, som hatade alla de unga, emedan de saknade
skrynklor i skinnet och ej behöfde använda löständer, och
han kände till att »långa David» var en riktig slamsa, så
lugn och säflig hon än föreföll. Julia å sin sida kunde en
god del af akademikatalogen utantill. Hon visste att lille
Sandberg varit den bäste kamraten och den skickligaste
bland dem alla, nu var Pettersson, landskapsmålaren, nog
den styfvaste. Brunius, Grankvist och Strömstedt voro
heller inte så oäfna. Sven trodde nästan, att Strömstedt
skulle blilva en besvärlig medtäflare om stora medaljen,
och Julia var förfärligt ond, det sade hon ofta, på den där
otäckingen, som hon aldrig sett.

Denna afton berättade Sven utförligt, hur kamraterna
under gårdagen roat sig med att parodiera den stundande
prisutdelningen. De anställde omröstning för att utröna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free