- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
67

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jaså, sade han och drog en lättnadens suck,
medan en oerhördt stor tugga arbetade sig ned genom
hans smala fågelhals.

Bakom faderns rygg nickade modern uppmuntrande
mot henne.

Julia hämtade nytt mod af dessa tecken och yttrade,
som om hon, så fort ske kunde, önskat göra sig fri från
ett större obehag.

— Jag vill förlofva mig, pappa, jag vill . . .

— Ähm! — Vaktmästar Svan stälde smörgåsen ifrån
sig. Han hade uppträdt i allt för många pjeser att ej veta,
hur en far borde förhålla sig, då hans dotter gjorde en
dylik bekännelse. Med en värdighet, som i sitt högtidliga
allvar slog öfver i det komiska, torkade han sina tunna
läppar på en allt annat än ren servett, knäppte bort några
brödsmulor från rockuppslagen och började: — Mitt kära,
olyckliga, enfaldiga barn! — Han ansåg det vara sin skyl-
dighet att med långfingerknogarne tangera ögonen, som
hade han ämnat stryka bort ett par obefintliga tårar. Efter
denna åtbörd fortsatte han med äkta spansk grandezza, han
trodde den vara mest passande vid detta tillfälle. — Då jag
gaf efter för dina enträgna böner och lät dig börja på en
bana, där visserligen konstnärens lager vikar på afstånd,
men endast eröfras af några få, förutsåg jag, att ditt lätt-
rörda hjärta — han fattade Julias hand och tryckte den
deltagande, under det att såväl modern som dottern un-
drade, hvarthän han ville komma med denna pompösa in-
ledning — snart skulle fatta eld och spela dig detta spratt.
Jag förutsåg som sagdt detta, men jag hoppades äfven —
hans röst sjönk ned till en hväsande hviskning — att ditt
efter mig ärfda sunda förstånd borde afhålla dig från att
skänka ditt hjärta åt en ovärdig. — Han släppte Julias
hand, lade armarne i kors öfver bröstet, intog en väntande
ställning och frågade med en stämma, som tycktes ljuda
från botten af en djup brunn: — Hvad heter han? — Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free